Är jag på rätt plats?
Nu när jag jobbat på kollo under sommaren har mina tvivel blivit ännu större.
Är jag på rätt utbildning? Det skiljer sig väldigt mycket på att vara kolloledare som att vara lärare och jag trivs bäst som kolloledare.
Ibland känns det också som att jag är för feg för att erkänna att jag kanske inte trivs 100% på utbildningen. Jag får ibland frågan: "Hur är lärarutbildningen?" Jag brukar oftast svara något i stil med: "Den är skitsoft, ångrar inte en minut att jag började på den..." Men det är fan inte sanningen...Jag har ifrågasatt mitt val många gånger.
Det finns ett par punkter som stärker mitt tvivel:
* Innhållet i undervisningen känns inte relevant. Det är mycket som känns som att " Vafan har jag för nytta av detta?" och egentligen, vad har jag för nytta av att känna till Piagets och Vygotskijs teorier och skilja på dem när allt i slutändan ändå handlar om att blanda deras teorier i vårt pedagogiska arbete? Skit ner det menar jag....
* Praktiken är i det närmaste obefintlig. 4 veckor på en termin. Fuck That! Sen hamnar man i Genarp som egentligen är ett kanonställe med grym personal och härliga barn. Men om jag ska jobba i malmö så är det inte den ultimata grejen att praktisera på ett så "snällt" ställe som genarp.
Nej jag har en del att fundera över. Kan ju inte direkt påstå att jag har saknat skolan. Men vi får se vad som händer...Ha det fint allihopa! Ciao!
Sommar och sol och en massa skoj...
Har ju börjat jobba på kollo. Något jag kände viss skepsis över innan jag åkte för att jag skulle missa så mycket här hemma. Och visst har jag missat mycket hemma, det säger jag inget om, men jag har upplevt så mycket roligt på kollo med både barn och mina kolleger.
Det är rätt otroligt ändå hur man kan känna sig hemma bland folk man inte känner så bra...
Dem som jobbar på kollo är nästan alla nya för mig. Kände två stycken innan jag åkte dit och nu känner jag alla.
Det har inte heller varit speciellt svårt att komma in i gruppen. Alla är så öppna och välkomnar en gärna.
Därför så känns det lite som om det går för fort. Jag har redan avverkat halva vistelsen och den sista halvan kommer gå väldigt snabbt den också. Lite synd. En del av folket där kommer man inte träffa förrän om ett år igen. Andra kanske inte kommer tillbaka nästa år och det känns lite vemodigt.
I alla fall har jag äntligen fått uppleva kollo igen. Det var ett tag sedan och det är ju inte riktigt samma sak att vara ledare som att vara barn men många fina gamla minnen kommer tillbaka.
En del tankar flyger omkring i skallen. När ska det ta slut? Kommer det hända något? Vill jag vara med om det? Trodde att det skulle hända saker nu när tummarna äntligen lossnat från rövarna men ett litet ryck blev bara ett litet framsteg. Kanske ska vara nöjd med det ändå? Det är ju mer än vad som tidigare åstadkommits.
Fotbollen står stilla just nu. Blir inga träningar för mig under tiden jag jobbar. Får inte ledighet på de dagar som träningarna är på. Skönt då att man kan springa lite i Höllviken och ändå bibehålla konditionen.
Men jag ska nog inte räkna med något matchande på ett tag när jag kommer tillbaka.
Har börjat fundera över en resa i sommar. Det var en kollega till mig som föreslog det och visst kan jag tänka mig en resa. Men isåfall semester. Inte festresa. Magaluf var ball förra året och jag har minnen därifrån som inte går att radera. Men det känns ändå som att jag behöver en lugn semester. Bara ligga på stranden och ta någon fin drink och bara rå om mig själv. Det blir antingen det eller en tripp till stugan där jag ofta finner ro och det är faktiskt najs där uppe i skogen. Någon som hänger på?
ikväll blir det film med Bönne och bara chill. Imorgon blir det städning på schemat och kanske en och annan promenad. Eller vad säger du?
Ciao po er!
By the way Jessica, Ekar det fortfarande lika mycket? Saknar dig i alla fall...:)
Puss
Smärta!
Jag vet egentligen inte hur jag ska börja detta inlägget.
Så mycket man vill skriva men vet inte egentligen hur man ska skriva det.
Jag har aldrig förr kännt smärta genom att se på någon annan.
Igår gjorde jag det.
Jag kände min lillebrors smärta när han låg där på sjuksängen.
Jag vet precis vad han kände. Jag var med om samma sak när jag var nio. Det är känslor som biter sig fast. Jag fick till och med rysningar idag när jag tänkte på det.
Det som är störigt är att det är så fucking jävla dålig tajming på allt. Egentligen är jag för stolt för att erkänna det men just nu känns det som att jag håller på att tappa motivationen för skolan. Det känns som om det finns viktigare saker just nu att ta hand om...
Och jag vet också att det är tabu att säga så. Speciellt när det gäller mig. Det känns som om alla förväntar sig att det ska gå som på räls för mig. Jag får liksom inte ha downs.
Kanske är det bara nu jag känner så men det är så det är i all fall.
Som tur var klarar min lillebror sig med en handskada...denna gången...
Som sagt, jävligt dålig tajming. Kommer inte vara några roliga kommande dagar nu...
Säg vad du tycker...
Sedan jag började läsa på Högskolan och sedan jag fått mer förtroendeuppdrag i min fotbollsförening har jag dock utvecklat den egenskapen avsevärt och jag har lärt mig att säga precis vad jag tycker i alla lägen.
Eller, ja det finns kanske situationer där man håller tyst och bara nickar och håller med för att det inte gör så stor skillnad för min egen del men kanske gör större skillnad för motparten.
Det jag har lärt mig är att jag mår mycket mycket bättre av att säga vad jag tycker.
Dock har jag också lärt mig att kanske inte yttra mig om saker jag inte har tillräcklig kunskap om eller bakgrundsfakta. Det kan vara till att ge sig ut på djupt vatten.
Jag känner att jag kanske gjort en del människor upprörda genom att säga vad jag tycker men det gör mig inget eftersom jag för första gången på länge har börjat tänka lite på mig själv. Ni som kännt mig tillräckligt länge vet att jag i de flesta fall prioriterar andra före mig själv. Det har blivit lite ändring på det och fyfan vad gött det känns.
Mitt råd till er alla är att säga vad ni tycker...det kan ibland irritera en del men ni mår mycket bättre.
Ha det najs!
Ciao!
Enorm lättnad...
Idag har varit en av de absolut tuffaste och jobbigaste dagarna någonsin. Har aldrig varit så jävla nervös som jag var idag inför den muntliga examinationen vi hade idag.
Jag trodde jag skulle börja gråta så dåligt jag mådde. Och inte blev det bättre av att lyssna på mina klasskamrater som varit innan mig och Andreas. Dem sa att det var så hemskt och att dem var helt förstörda.
Nåja, redovisningen gick bra och Johan (min basgruppsledare) skrattade rejält åt en del av de saker vi visade i filmen. Det gick bra. En liten komplettering efter filmen av mig och andreas gjorde förhoppningsvis nytta och vi fick godkänt båda två. SKÖÖÖÖÖNT!
När jag kom hem blev det lite sömn och vila för att sedan ta på sig en massa kläder. (EFTERSOM DET BÖRJADE SNÖA) Därefter skulle jag och Björn dra till Lindängen för att kolla A-laget möta Olympic. Jag var ganska skeptisk över att det skulle bli match med tanke på vädret. Björn å andra sidan var dock säker på att det skulle bli match.
Halvvägs till Lindängen fick vi reda på att matchen var inställd.
Aja, vi vände om igen och tog en sväng in om klubbstugan där vi pratade lite med kanslichefen och caféansvarige.
Ett litet meddelande till Sanna Nielsen och Linda Bengtzing: Behöver ni tröst för att ni inte vann melodifestivalen ställer jag gärna upp.
För övrigt en bra Melodifestival med många bra låtar...
Grattis Socialdemokraterna!
Jag gör det ändå idag!
Jag vill gratulera Malmös socialdemokrater! Ni har fått Malmö dit ni ville. Malmö har blivit ett litet New York eller Chicago med en massa bankrån, butiksrån, bilbomber, bombhot.
Till och med min gamla grundskola har blivit bombhotad. Hur fuckat är inte det?
Socialdemokraterna har nog fört den absolut fegaste politik man kan tänka sig.
Som jag ser det kör Socialdemokraterna fortfarande med en "Vi-vill-vara-alla-till-lags" demokrati.
Det går inte. Man kan inte vara så naiv och tro att man kan vara alla till lags.
Visst med Moderaternas politik blir det svårare för arbetslösa att få det att gå runt och det kan väl kännas lite som att dem sparkar på dem som redan ligger. Men jag tycker det känns som att Socialdemokraterna försöker fiska röster från Alliansen genom att slicka folkets röv och fjäska.
Men det Sossarna inte tänkt på är att ger man lillfingret tar dem hela handen. Det är det som hänt nu. Bränderna i Rosengård, bilbomberna nu senast, bankrånen OCH bombhot på en grundskola där eleverna är mellan 6 och 15 år.
Nä, tuffa till er nu Socialdemokraterna. Med den utveckling vi har idag dröjer det nog inte länge förrän fler och fler går över till Alliansens sida även i Malmö.
Inte för att det gör mig något...
Fotbollsträningen är igång igen för min del. Skönt så in i helvete att få träna igen. Lite synd att man är så klent byggd bara. Man springer runt och är rädd för att man ska gå i sönder igen. Hoppas att man håller sig hel nu framöver. Jag känner redan att jag är långt efter alla dem andra. Måste nog ta mig i kragen och träna lite på egen hand. Annars kommer jag aldrig att orka under säsongen.
Sna
Frustrerande...
Detta för att jag inte förstår hur en del tänker.
Artikeln tar upp ett par fall, eller många fall rättare sagt, där lärarstudenter kännt sig kränkta.
Ett fall handlade om en student som blivit underkänd i ett arbete där läraren gett omdömet: Fortsätt arbeta med språket. Detta anmäldes eftersom studenten hävdade att han eller hon blivit kränkt för sitt etniska ursprung.
HUR FUCKING JÄVLA LÖJLIGT ÄR INTE DET!!!
Jag har också fått samma omdöme på arbeten förr och jag tycker att kriterierna man har på Högskolan om att man måste skriva korrekt akademisk svenska, är totalt usla då man som pedagog antagligen inte kommer använda sig av det språket när man pratar med barnen. MEN nu är det så att kriterierna är som dem är och därför får jag rätta mig efter det oavsett om jag är svensk eller invandrare.
Dessutom tog artikeln upp ett fall om en lärarstudent som inte kunde förstå barnen, på grund av brister i behärskningen av språket. Precis som artikeln säger borde skolan ha agerat tidigare och inte släppt igenom denna student trots att det uppenbarligen fanns stora brister i det svenska språket. Men även här blev det anmälan med grunden: "Diskriminering på grund av etniskt ursprung" LÄGG AV!!!
"I oktober 2003 ringer en lärare från en Stockholmsskola till Lärarhögskolan. Ni måste komma omgående, säger hon, den lärarkandidat ni skickat hit på praktik fungerar inte i klassen. Didaktikläraren Wallin rycker ut. Det är hans jobb, praktiken är sista steget inför lärarexamen. Han finner samma sak som lärarna. Kandidaten hör inte på eleverna, det är kaos i klassen. Två veckor senare upprepas situationen. Då berättar Wallin för studenten att han dessvärre måste underkänna henne på praktiken.
Av detta blev Bergkvist kränkt, eftersom hon tyckte att hon gjort sitt bästa. Därefter berättade hon för Wallin att hon var handikappad. "Perceptionsstörningar" bland annat. När Wallin svarade att hon fick ta det med skolans jurist berättade Bergkvist att hon var lesbisk. Läraren svarade att det kände han inte till, och för övrigt bestod hans uppgift i att bedöma hennes lärarförmåga, inget annat. Men att det inte skulle vara bra för henne om hon utvecklades till rättshaverist. Då blev Bergkvist kränkt igen: För att han inte noterat hennes läggning. Eller, ännu värre, lagt märke till den, men inte låtsats om saken. Samt för detta med "rättshaverist".
Ovanstående är, som det heter, ostridigt. Men Bergkvist hävdar dessutom att denne Wallin fällt några nedsättande repliker om homosexuella. Wallin nekar bestämt och upprört. Det finns inga vittnen. Men Bergkvist är helt säker på "att det ligger både homofobi och fobi mot handikappade" bakom hennes underkända praktik. Så tio månader senare anmäler hon högskolan till både HomO och HO.
Man tycker att en varningsklocka borde ha ringt hos Ombudsmannen. Bergkvist anmäler nämligen samtidigt en annan lärare (för att ha pratat med Wallin om hennes prestationer, "grov kränkning"), studentkåren, (för att inte ha stött henne) samt skolans jurist (för att ha sagt "alla skall examineras lika"). Och särskilt kränkt känner hon sig för att läraren påstod sig inte veta att hon var lesbisk..."då jag kommit ut redan första terminen". "
Detta är en liten del ur artikeln och jag vill nästan lägga mig ner och gråta. Det ska sägas att till detta hör även att den här personen Bergkvist får 60.000 Svenska kronor i skadestånd på grund av detta.
Var fan e vi på väg? Hoppas fan att Svenskt rättsystem och politiker får lite stake inom det snaraste. Annars kommer alla pengar gå åt till skadestånd av såna här slag.
Löjligt värre...
Till dig som skrev en kommentar till förra inlägget och frågade om musikvideon kom upp på youtube: Jag har tyvärr inte filmen. Men ska höra med mina gruppmedlemmar om jag kan få den och om dem går med på att lägga upp den.
Adressen till artikeln för er som vill läsa mer är: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=743702
Detta får räcka för idag. Kommer kanske mer imorgon....
Ciao !!!!
Den handlar ju om mig...
Vi redovisade våra musikvideos i skolan idag. Det blev 4 grymma videos. Låtvalen var grymma, vi hade valt Soul Asylum - Runaway train, en grupp hade valt The Ark - It takes a fool to remain sane, en annan hade valt Christina Aguilera - You are beautiful och den sista hade valt Metallica - Nothing else mathers. Speciellt den sista är jävligt mäktig. Jag fick rysningar när jag hörde den idag.
Men det jag reagerade mest på var när jag lyssnade på vår låt och kollade på videon. Jag fick en olustig känsla i kroppen. Efter låten diskuterade vi hur vi hade tänkt osv. När alla vi i gruppen berättade hur tankegången varit och vad vi försökt förmedla kom jag och tänka på att det skulle kunna vara mig det handlade om. Visst, jag spelade den rollen som jag kände igen mig i, men ändå...
Ibland känns det inte alls roligt att diskutera saker i klassen, just för att jag ibland känner mig träffad och illa till mods.
Aja, hittar jag lägenhet så är den värsta stormen över.
//Martin Nerbring\\
.
Den började med att man åkte till skolan lagom tidigt. Började kvart över tio och det tycker jag är en utmärkt tid att börja på.
Därefter åkte vi i vårt arbetslag hem till Jonna för att fixa med en musikvideo som vi håller på med.
Det tog dock två timmar innan vi skippade diverse diskussioner som faktiskt var intressanta men kanske inte så jätte-relevanta i sammanhanget.
Vi valde att helt byta spår gällande musiken i videon. Från att från början tänkt ha tre låtar med i videon valde vi att koncentrera storyn på en låt.
Vilken den låten är kan jag inte avslöja förrän vår musikvideo officiellt släppts. :)
Vi kom i alla fall igång med filmandet och det var faktiskt jävligt kul att filma. Jag älskar ju att vara med på bild och synas lite varstans så det passade mig bra. (Kanske skulle valt lite mer dramainriktad utbildning? :P)
Lite över fem var vi färdiga för dagen och nu återstår bara lite redigering och lite finslipning sen tror jag att videon blir den bästa på länge.
Som många vet letar jag aktivt efter lägenhet och Jonna gav mig ett par riktigt intressanta förslag på lägenheter jag kunde ansöka om. Riktigt grymt av dig. Hoppas bara inte du sitter och letar aktivt till mig. Då blir jag lite generad.
Så ljuvligt det låter när man tänker på det: Min egen lägenhet!
Behöver det verkligen. Känns som att det är perfekt tajming att flytta hemifrån också. Behöver dels studiero och dels ett ställe som är bara mitt, där jag kan sjunka in i mig själv.
Som sista topic vill jag bara nämna mina asgrymma fotbollsgrabbar i Eriksfälts FF Pojkar 98/99 som spelade cup i helgen. Ni fick verkligen min puls att slå i 190. Fortsätt gärna göra det så spännande för mig som tränare för er. :D
Ha det fint allihopa!
Over and out!
Comeback! Igen...
Precis kändes det som om jag hade så mycket att skriva om, så mycket att säga, så mycket tankar att få ut. Känslan är kvar men jag får inte ut det i ord. Så frustrerande.
Jag har haft samma känslor inom mig ett tag nu. På samma gång som jag är glad inombords och allt känns så jäkla gött så har jag en känsla av vemod inom mig.
Antagligen beror det på allt som händer just nu. Ömsom vin ömsom vatten som man säger.
Det finns en sak som jag i alla fall måste få ner i ord.
Har ni någonsin haft något ni egentligen vill säga till en viss person, men har bara kunnat säga det till, ja i princip alla andra?
Jag har det så just nu. Det jag vill säga borde jag säga till rätt person. Men jag vågar inte. Jag är väl rädd för konsekvenserna av det.
Skulle kanske kännas jävligt konstigt ifall jag berättade det för rätt person och det visade sig att jag haft fel för mig hela tiden.
Många pratar om att ta chansen. Våga chansa. Men det är just det. Vågar jag det i detta fallet? Vågar jag chansa? Ser jag det som en chans ens eller ser jag det mer som en risk?
Det som är mest frustrerande just nu är att jag inte tänker på mig själv i första hand.
Hade jag gjort det så hade jag kanske vågat prata med vederbörande.
Men som det är nu så säger jag till mina vänner att jag börjat tänka mer på mig själv. Satt mig själv i första rummet men, jag tror inte det är så. Jag tror bara det är något jag försöker inbilla mig själv.
Jag tänkte precis skriva att det var en jävla tur jag har skolan för att inte behöva tänka så mycket men det är ju fan det man gör i skolan. Då menar jag inte att man tänker på själva utbildningen. Om det är något ställe man tänker på är det i skolan. I alla fall för min del. Jag kan inte tänka mig något annat ställe jag tänker mer på? Det blir liksom ett forum för tankar.
Aja, solen kommer väl till mig också snart. Det är jag inte oroad över.
Skönt att veta att Solen finns där bakom molnen. Jag väntar bara på att molnen ska skingra sig.
På återseende.
//Martin Nerbring
En idealisk familj!
En idealisk familj, ja det måste väl vara en familj som innehåller 1 mamma, 1 pappa och X antal barn. Eventuellt ett husdjur eller två som hundar, katter, marsvin eller varför inte ormar?
Mannen är en typisk familjefar som älskar att jobba men som prioriterar familjen framför allt annat. Han tränar evenuellt lite på gym eller motionerar lite lätt för att inte verka gammal.
Han älskar att överraska sin fru med diverse saker. En del stora saker och en del små saker såsom en liten blomma efter arbetsdagens slut eller en fin god middag för två på en mysig resturang.
Frun å sin sida älskar att pyssla lite i hemmet efter en lugn och skön dag på jobbet. Hon kan tänka sig att kanske möblera om lite för skojs skull. För att förhindra att hamna i samma mönster vecka efter vecka, månad efter månad. Mammas nybakade bröd på lördagmorgnarna står högt på önskelistan hos de övriga i familjen. Ingenting går upp emot doften av nybakat bröd och en kopp varm choklad.
Barnen är som vilka barn som helst. Med massor av bekymmer som de stöter på under tiden de växer upp, då de märker att saker och ting förändras. Att gå till mamma och pappa med sina bekymmer det är pinsamt men man gör det för att man vet att mamma och pappa vet bäst.
Dottern måste köras till ridningen, dansen eller konståkninge eller vad nu hon kan tänkas hålla på med.
Sonen har sin fotbolls- eller hockeyträning han måste till. Och han måste vara i tid, annars får han ju inte spela match till helgen.
Lördag morgon och alla samlas kring frukostbordet. Det är den första lediga dagen efter en hård vecka med jobbande och pluggande.
Familjen tycker att det är skönt att vara lediga och njuter av frukosten. Efter frukosten sätter alla in sina tallrikar i diskmaskinen och barnen springer ut i trädgården för att känna gräset kittla mellan tårna. Klockan börjar närma sig lunch och man åker ut till Farmor och Farfar eller Mormor och Morfar för att äta lunch med dem. Det blir en succé eftersom Farmor/Mormor har lagat en utomordentligt god lunch bestående av nypotatis och hemmalagade köttbullar.
Maten äts upp och Pappa får köra grabben till samlingen. Matchen förloras men, vad gör det? Grabbarna hade roligt och det är ju trots allt inte hela världen. Jag menar, det är ju bara en vecka kvar till nästa match.
Dessutom ska ju pojken hem och leka med sin bästa vän efter matchen och det slår ju ut allt vad fotboll eller hockey är. Ingenting går upp emot att spela TV-spel med polaren.
Söndag och tidig morgon. Mamma går upp för att packa ner en matsäck till hela familjen. Det måste man ju ha ifall man ska vara borta en hel dag när tösen ska ha uppvisning. Uppvisningen går strålande och även hon strålar av lycka när hon ser att mormor och morfar också kommit till uppvisningen med videokameran för att njuta av sitt barnbarns show.
Veckan avslutas med en myskväll i soffan framför en animerad långfilm om en massa talande djur. Mamma och pappa får bära in vars en unge till sängen eftersom båda somnar innan filmen är slut.
Vnflaskan korkas upp och ett glas vitt eller rött vin avslutar en helt normal men underbar vecka.
Bästa helgen hittills...
Den gångna helgen är nog en av dem absolut bästa helgerna någonsin för min del.
Fredagen passerade förbi som vanlig. Inga större händelser. Var uttagen till match men tydligen inte bra nog för att få spela så jag fick sitta på bänken hela matchen. Lagom roligt. Sen blev det ju inte bättre när man fick reda på att det inte blev någon match på lördagen med U-laget.
Lördagen blev desto roligare, då jag och mina föräldrar åkte till Martin Olssons för att handla lite till den stundande festen. Däreter åkte vi till lokalen för att duka och ställa i ordning. Jag kände på mig att det skulle bli en höjdakväll.
Jag åkte hem för att göra mig i ordning, duscha och fixa lite musik m.m.
Vid femtiden började gästerna ramla in och det blev en hel del folk som skulle äta. Tur för oss att vi hade beställt mycket mat. Med gästerna kom också presenterna och vilka presenter sen. Fick en digitalkamera av min familj, CalvinKlein kallingar, drinkböcker, en bok om tidernas 50 sämsta bilar, pengar, presentkort på systemet, presentkort på mobilia, en massa drinkglas och shakers. Jag fick även ett enormt Martiniglas tillsammans med en massa glas, sugrör i starka färger, cognacskaraff. Detta fick jag av dem underbara tjejerna från Stockholm, Lisen, Maggi, Emma, Bea och Frida. Av Danny, Björn, Bjergan och Mange fick jag ett paket torrfoder för katter. Haha. Danny sa att dem hade glömt bort att handla någonting så därför sprang dem in på ICA och handlade kattmaten. Eftersom dem är sådär lagom störda så tänkte jag att "Ja men då gjorde dem en kul grej av det istället". Men efter ett tag så kom Danny fram till mig och sa att jag skulle få min riktiga present. Han drog ut mig därute och sa: "Därborta är din present" och pekade bort mot Björn som satt i en bil. Jag tänkte att Björn nog hade presenten i bilen. Men Björn stannade och Bjergan sa grattis. Jag fattade först inte. Men jag fick fan ta mig en bil av dessa pittarna. En Ford Escort årsmodell -85. För övrigt en av bilarna i boken jag fick av storebror om de 50 sämsta bilarna. Men skit i det.
Av Matte, Tonny, Gren och Horvie fick jag något jag önskat mig länge: DraughtMaster med en 5 liters öltunna.
Helt sjukt. Maggi gav mig en fin korg där hon samlat alla mina intressen med mat, ansiktskrämer m.m. Tack allihopa för presenterna. Jag är jättenöjd med allt jag fick.
Jag måste bara nämna en sak också. Känslan jag hade när Wrangel och Artur kom till festen. Eftersom jag visste vem dem hade med sig i sitt sällskap så började mitt hjärta slå hårdare och snabbare. Jag blev så in i helvete nervös. Och så kom hon run hörnet och det blev om möjligt ännu hårdare slag och ännu snabbare. Hon hade kommit. Lisen. Ändra från Stockholm för min skull. Det var inte verkligt. Men hon va där i alla fall och kvällen blev ännu bättre.
Maten var skitgod, dock hann jag inte smaka så mycket av. Jag var helt uppe i varv. Jag kunde inte sitta ner och jag kunde inte äta. Artur och Wingman fick dela på min mat.
Efterhand så droppade mina släktingar av och det var faktiskt trevligt att ha dem där. Men dem klarar väl inte vårt tempo. Hehe.
Men alltfler polare började droppa in och feststämningen steg. Med mer presenter =) Av Fjortis (Christian Stendahl) och Tusse (Andre Andersson) fick jag en mixer till att mixa lite smoothies and stuff. Två vinflaskor fick jag också. Inte för att jag dricker vin. Men det är väl inte för sent att börja.
Vidare på kvällen fortsatte festandet och jag var lyrisk hela kvällen. Jag kunde inte låta bli att le hela tiden. Det var bara så jävla perfekt. OCH LISEN VAR DÄR. Jag kan inte hitta något ord som beskriver hur jäkla glad jag var över att ha henne där och firade min 20:e födelsedag. Det var som kronan på verket. Pricken över I:et, Grädden på moset, ja ni fattar.
Det var tur att jag mamma och pappa hade varit i tyskland och handlat in förnödenheter i dryckväg. För allt gick åt. ALLT! Ni som kom dricker som jag vet inte vad. Vi hade hur mycket öl som helst. Det tog slut. Vi hade köpt en jäkla massa cider alkoläsk och vin. Det var slut. Men det var lite det som var meningen.
Vid 3 var det dags att packa ihop och jag gick med Lisen, Maggi, Gren, Tonny och Björn hem. Vi stannade vid Shell för att töserna var hungriga. Det blev korv för Maggi och baguette för Lisen.
Väl hemma så låg jag och lisen och snackade i över tre timmar. Lägg därtill till en massa tid där jag bara låg och tittade på henne. Asså ni som läser nu, ni förstår inte hur salig jag är när jag är med henne. Jag njöt av den stunden jag hade med henne och gissa om jag var uppe bland molnen av att vakna med henne vid min sida.
Ibland är livet hur bra som helst.
På Söndagen blev det städning för mig. Tog inte så lång tid. Vi Nerbrings är jäkligt snabba.
Efter det stack jag hem till Artur och träffade hela gänget. Artur ville sova så han skickade ut oss och vi stack till Wingman för att tjejerna hade lite grejer där. En liten runda i stan blev det och sen var det dags för Lisen att åka hem. Sorgligt men jag kunde inte tvinga henne att stanna lite till.
Ska ju ändå snart upp till henne så.
Vill bara tacka Mamma och Pappa för att dem fixat hela festen till mig. Vill tacka mina släktingar för att dem kom och firade mig och jag vill tacka alla mina vänner för att dem gjorde festen till en ordentlig födelsedagsfest.
På återseende. //Martin Nerbring\\
En reflektion: 20 år...
...är lång tid. Det är väldigt lång tid om man ska vara ärlig. Man torde känna sig gammal ifall man släpat sig igenom 20 år. Men vafan jag känner mig inte gammal.
Jag fyller 20 på söndag och många säger att när man är 20 blir man vuxen på riktigt. Men va då vuxen på riktigt? Jag känner mig inte vuxen i den meningen, jag känner mig fortfarande som en ungdom. En tonåring. Jag får lite samma känsla nu som då man skulle börja nian. Under åtta år hade man gått och kollat på niorna och tänkt att fn vad stora dem är. Kommer jag också vara så stor? Men sen när man väl kom upp till nionde klass så märkte man att fan, man är inte så jävla stor. Samma känsla hade jag när jag spelade i Pojklagen i fotboll. Killarna i Juniorlaget var ju stora så in i helvete och jag hade svårt att tänka mig att jag en dag skulle vara junior.
Sen när den dagen kom så var det inte så jävla stort att vara junior. Vi var ju små fortfarande kändes det som.
"Man är inte äldre än man gör och känner sig" brukar man säga och det stämmer väl men vill jag inte vara vuxen då? Vill jag vara kvar bland ungdomarna. Ska jag vara ärlig så är jag nästan lite rädd för vuxenlivet. Jag vet att jag kommer inte ha några problem med det eftersom jag kan ta hand om mig själv ganska bra, jag kan diska, tvätta, laga mat och såna grejer som man behöver och jag kan snacka för mig så det är inga problem att möta nya grejer. Men jag är väl lite så att jag inte vill lämna det som varit bra. Mina ungdomsår har varit skitbra. Jag har haft hur kul som helst. Upplevt både framgångar och motgångar. Både inom fotbollen, familjen, jobb, skola m.m. och jag har absolut inget att klaga över. Men de åren kommer ju inte igen. Dem är passé och man kan väl säga något i stil med: "Jaha, det var kul så länge det varade"
Nu tror jag ju definitivt att jag kommer uppleva många roliga år till så det är inte det som oroar mig. Men ta fotbollen till exempel. När man var yngre så åkte man på olika turneringar och läger och spelade turneringar här hemma i malmö och så. Vi som var med kommer aldrig att glömma Rexam Cup, när vi vann turneringen helt otippat. Ingen kommer heller aldrig glömma när vi vann Dana Cup i Danmark och även om vi inte vann i Gothia Cup, där vi åkte ut i åttondelsfinal i en match där vi lika gärna kunde vunnit så är det en oförglömlig resa. Sånt kommer jag aldrig att uppleva som spelare igen. Jag kommer göra allt för att mina egna spelare ska få lika oförglömliga resor och ha lika kul som jag hade. Men det kommer ju inte vara samma känsla för mig när jag springer och stångas med 30 åriga gubbar.
Det är e känsla av tomhet som smyger sig på mig när jag tänker på det. Men kanske är tomheten bara tillfällig. Kanske fylls tomrummet igen när jag går in i nya faser så småningom när jag giter mig, skaffar barn, gör en karriär inom jobbet eller lyckas uppnå andra mål. Men just nu är det bara skrämmande att lämna allt bakom mig.
Det är dock dags att snart se fram emot 20 nya underbara år. Med mina vänner och min familj.
Det gäller att försöka ha kul varenda dag. För tiden som gått kommer aldrig tillbaka....
En annan sak jag skulle vilja nämna är ett problem som Lisen har. Hon frågade mig ihopp om att få svar men jag kunde inte svara på det:
När slutar man säga God morgon? Är det vid en viss tidpunkt? Eller är det i förhållande till när man vaknar?
Någon som kan svara på det och hjälpa stackars Lisen.
Ha en trevlig helg allihopa!
//Martin Nerbring\\
Magaluf Del 2
Dag 5 Onsdag - La Bodega borrar in sig i våra hjärtan!
Vaknar runt 12 av att telefonen ringer. Det är inget nummer jag känner igen så i vanliga fall hade jag struntat i det när det ringer och jag sover men denna gången svarade jag och jag möts av en röst som säger: "Har du problem med mig?" på en något knacklig svenska. Först tänker jag: "vafan, vem e nu du?" sen kommer jag till insikt att det är ju fan ta mig Arber från jobb. Jag tror att han under en vecka frågade mig typ 100 gånger om jag hade problem med honom. På skoj naturlgtvis. Senare i samtalet så säger han att om jag och Kula någonsin får problem så ska vi komma till honom och han ska hjälpa oss. Men inte med våld. Han ska ha dialog med dem som bråkar med oss. Jävla skön lirare. Efter en lten stund tar Bönne över telefonen och säger en sak som får mig att bli nöjd: "Vi har skitkasst väder". Lite grymt då att vi har 35 grader hos oss.
I och med att jag blev väckt av telefonen så var det nästan en omöjlighet att somna om så jag bestämde mig för att väcka någon av de andra för att gå ut till poolen och sola lite och bada. Ligger vid poolen ett par timmar och lyssnar till Stockholmstjejernas diskussioner om gårdagen m.m.
Dem verkade ha en ganska trevlig kväll inne på Casablanca.
Efter några timmars solande gav vi oss iväg för att för första gången bemöta den så omtalade resturangen: LA BODEGA. Innan vår avresa fick vi tipset om att äta där då dem serverade världens absolut godaste mat. Så vi tänkte: What the hell, vi prövar det. När vi kom dit togs vi emot av en schysst kille som var från Hässleholm. Han frågade oss om vi varit där tidigare och vi svarade naturligtvis att vi inte hade det.
Då rekommenderade han starkt att vi skulle prova deras Fajitas. Frästa grönsaker med valfri fyllning, tunnbröd i massor och tre goda såser i Aioli, Guacamole och Salsa. Vi nappade på förslaget och jag, gren och tonny valde Fajitas Combo med kyckling och beef. Kula valde Fajitas med bara Kyckling.
Och det var som legenden sa: Den absolut härligast och grymmaste matupplevelse jag varit med om. Det var starkt så in i helvete men gott va det. man kunde inte få nog av det och man fick så mycket att magen nästan skulle spricka. Jag trodde inte man kunde bli förälskad i en resturang men jag blev det.
En annan skön grej på La Bodega var att vi av Staffan och Simon fått höra att där jobbade en tjej som hette Ofelia som var hur underbar som helst och hur trevlig och go som helst. Saken va bara den att hon var så liten. hon va ganska liten. Inget fel i det. Men när jag såg henne så skrattade jag inte för att hon såg konstig ut utan för att Staffan och Simon berättat att när dem var i Magaluf så hade dem två och Fjortis snackat om att när man såg på Ofelia så fick man känslan av att man bara ville kasta en i väggen och när jag såg Ofelia och fick upp tanken i huvudet så såg det jäkligt komiskt ut. Nu försökte vi aldrig det. Men tanken på hur det skulle vara finns fortfarande hos mig.
Efter maten gick vi mot vårt hotell. På vägen stannade vi till vid en arkadhall och spelade lite basket. Tonny verkade ha mest flyt och vann alla omgångar medan vi andra tre fick turas om att hamna på de tre andra platserna.
Förfest på vårt hotellrum som det brukar vara. Dock hade vi oturen att det hade flyttat in en tråkig familj. PÅ ETT UNGDOMSHOTELL I MAGALUF!!!! Och denna familjen tyckte inte om att spelade musik så sent så hotellpersonalen fick komma och be oss att stänga av musiken. Detta var ganska bull men det fick inte ner vårat humör utan vi fortsatte dricka lite utan vår musik och sen bar det av med Taxi till Grabbarna Grus.
När taxin stannar så får vi en jäkla service och personalen på Grabbarna öppnar dörren till oss. Verkligen schysst. Av vad jag har fått erfara så var det den välkända Boten Anna som öppnade vår dörr. Ganska fräsigt om man tänker efter. Beställde en piggelin då personalen på Grabbarna Grus faktiskt gjort en god sådan kvällen innan. Dock fick jag ingen Piggelin men väl en P2 eftersom det hade blivit någon felbeställning och jag sa att jag kunde ta dem så att de slapp hälla ut dem. Jag fick självklart de 3 drinkarna för reducerat pris. 2.50? stycke. Ganska fair deal.
Kvällen gick vidare och vi bestämde oss för att gå till vår avslutningsplats: Casablanca. Mycket folk och vi träffade en polare från Malmö, Tim. Efter att ha varit på Casablanca ett tag sa Tim: Vi drar här ifrån nu, det är bara en korvfest ändå. Okej, sa vi och vi gick till Den Glade Viking där det blev dans och fullt ös. Men efter ett tag där så var det dags för dem att stänga så vi gick ut för att bestämma nästa ställe. Tim och Danne ville hitta någon soft pub medan Gren ville dra in på Casablanca igen. Jag och Tonny däremot var ganska trötta och något förkylda så vi bestämde oss för att gå hem och nanna kudden. Vilket vi gjorde....
Dag 6 Torsdag - First contact on the last night with the Danish girls
Torsdagen blev ganska lugn mitt på dagen. Många av oss var trötta och det fanns inte mycket engagemang för att hitta på något. Käka på KFC och kollade på en väldigt "imponerande" människa som tjänade pengar på att sitta still och låtsas vara en staty. Måttligt roande.
Kvällen däremot blev lite mer livad. Carro och Lydia som också bodde på hotellet kom ner och frågade ifall dem fick förfesta med oss. Vi är inte sånna som tackar nej till det utan vi bjöd in dem på förfest och hade jäkla trevligt. Nästan för trevligt för en av oss. Han kom nämligen aldrig ut. Han fick stanna hemma på rummet. Efter att ha hällt i sig lite för mycket. Hemskt vad vissa gör i kvinnligt sällskap. I alla fall vi andra tre plus tjejerna drog iväg och jag kommer ärligt talat inte ihåg ifall vi mellanlandade på någon pub eller bar eller om vi drog direk in på Casablanca.
Hur som helst så var vi i alla fall inne på Casablanca och vi hade skittrevligt där. Inne på Casablanca fick jag syn på en av de danska pigerna som bodde på samma hotell som oss och tänkte att vafan man kan väl gå fram och snacka lite med henne. Det visade sig att hon var ganska trevlig och hennes kompis anslöt sedan till vårt bord och strax därefter anslöt Gren också till bordet och vi fyra snackade rätt länge. Efter ett tag fick jag syn på Wrangel vid baren och sprang bort där en kort stund för att snacka lite med honom. Samtidigt började ett gäng stockholmare sjunga ramsor om Stockholm och vi ville ju inte vara sämre så vi sjöng ramsor om skåne. Det gillades tydligen inte och 08.orna började sjunga att vi skulle förena skåne med danmark. Inte fan tar vi skåningar illa upp för det så vi sjöng med och stockholmarna blev argare. Därefter sjöng vi, något provocerande, en sång om att Stockholm är en förort till Malmö. Inte heller detta gillades varpå en av stockholmarna började knuffas. Vad som sedan sades är för mig en mörk ruta men jag fick i alla fall ta emot fler knuffar. Sen vet jag med mig att jag sa till både Wrangel och Artur: Om dem knuffar mig en gång till blir det bråk, backar ni upp mig? Och ni som känner mig vet att jag aldrig skulle starta en fight. Knappt ens delta i en så ni kanske förstår hur full och irriterad jag var? Hur som helst så blev det aldrig något bråk då danskorna drog med mig ut och vi började gå hemåt mot hotellet.
Väl på hotellet bjöd vi danskorna på mera groggar och vi satt och snackade och hade det väldigt trevligt. In på rummet kom sedan Tonny med en av hotellets stockholmstjejer. Den tjej som hade varit samtalsämne hela veckan. Och Tonny hade henne i sina armar. Way to go Tonny! Det framgick sedan att Tonny var helt såld. Han längtade som fan tills han stack upp till Stockholm för sin militärtjänstgöring inom Militärpolisen. Han ska ju göra den i stockholm. Glad för hans skull.
hur som helst våra danskor skulle hem dagen efter och var tvungna att gå från oss vid 08.00 för att packa då deras buss gick 11.00. Lite synd att man tog kontakt med dem så sent. Men men..inget att göra något åt.
Dag 7 Fredag - Den dag som i efterhand påverkat mig mest.
Fredagen började med väckning på rummet då Tonny kom in klockan 10.00. 10.00!!!!! Vi hade bara fått knappt två timmars sömn. Aja, han fick med oss upp till poolen där man i alla fall kunde vila lite. Vi låg vid poolen nästan hela dagen då alla var sega. Tonnys dröm och hennes väninnor skulle åka hem denna dag och Tonny var nog lite ledsen för det. Hehe.
På eftermiddagen blev det en liten promenad mot La Bodega. Det var bara en sak och Tonny påpekade det. Vi var ute i ganska för mycket god tid. La Bodega öppnade 18.30 och vi hade nästan en timme kvar tills dess. Vi satte oss på en bänk en stund med en läsk i handen och jag somnade till lite. Då passade Gren och dem andra på att ta bilder på mig. Inte snällt men faktiskt lite småkul.
När vi äntligen kunde sätta oss ner vi bord på La Bodega så vandrade Artur, Wrangel och Wingman förbi. Dem berättade att Wingman på morgonen hade varit tvungna att springa för livet då deras grannar busat lite med en av kristianstadgrabbarnas grejer inne på hotellrummet. Den här grabben trodde att det var Wingman och blev rasande och dem hade tydligen hoppat från balkong till balkong. Låter läskig men komiskt.
Kvällen som följde blev en liten förfest hos Wrangel och hans liga. Vi skulle alla på räkfrossa på Casablanca. En trevlig smånätt förfest. Vid 23.00 gick jag, tonny, gren och Kula mot Casablanca för att inte komma för sent. Det va ju bara gratis dricka mellan 23-02. Man måste utnyttja tillfällena. Jag satte mig först vid Tonny, Kula, Gren och Tim och Danne. När jag sedan såg att Wrangel och company anlände flyttade jag bort till dem. Det blev en trevlig kväll. Inte bara för att skalningen av räkor blev ett kollektivt nöje utan också för det trevliga sällskapet.
Wrangels grannar var helt underbara människor och fastnade för en viss person. Lisen, eller Louise som hon egentligen heter. Hon är helt otrolig. Vacker, trevlig, rolig och har en charmande stockholmsk dialekt. Vi satt nog och snackade vi bordet nästan hela kvällen och det enda jag ångrar var att jag inte träffade henne tidigare.
Vi gick tillbaka till Balear Beach och snackade och mös lite och hade det väldigt trevligt. Lite sorgligt dock att det var sista kvällen. Men stunden ute på balkongen med den stjärnklara himlen ovanför och vattnet flytandes bara ett stenkast utanför hotellet tillsammans med Lisen, den stunden skulle jag aldrig vilja byta bort mot något.
Det tråkiga är att hon bor i Stockholm och jag bor i Malmö. Vi kommer ju definitivt ha kontakten kvar med varandra och jag hoppas vi träffas så ofta om möjligt.
Klockan började närma sig sju och det var dags för mig och gren att åka hem till vårt hotell då vår buss skulle hämta oss klockan 8. Dyr taxi hem, dock i expressfart.
Dag 8 Lördag - Hemfärden
Det blev som ni kanske förstår ingen sömn denna natten och jag och Gren packade våra sista grejer innan vi gick ut och satte oss vid receptionen. Trött så in i helvete va man också.
Hemresan blev lugn och bra trots att piloten verkade lite osäker i landningen. Aja, vi kom ner helskinnade i alla fall.
Och därmed var den absolut roligaste och minnesvärda resan avslutad och jag hoppas innerligt att det blir en likadan nästa år.
Tack Tonny för att du trots utjatade skämt höll stämningen uppe och såg till att det inte blev någon död sekund när vi var igång och festade.
Tack Kula för att orkade stå ut att dela rum med mig och för att du lät oss spela andra låtar än dina.
Tack Gren för att du tog hand om gruppen och såg till att ingen lämnades helt ensam.
Tack också til Wrangel, Artur, Wingman, Mark, Erik, Martin, Danny, Bjergan, Svenne, Tompa, Maggi, Emma, Bea, Frida och Camilla för att ni har varit utomordentligt grymma när det kommer till Partaj och fest. Assköna allihopa.
Och ett speciellt TACK till Lisen som upplevde den allra vackraste stund i mitt liv hittills med mig. Vi ses snart.!
//Martin Nerbring\\ Over and out!
MAGALUF!
Magaluf
Är nu hemma från Magaluf igen och är något trött men jag är fortfarande helt lyrisk över resan. Det är bara timmar sedan jag var på Mallorca i solen och hade det skönt och visst tycker jag att det är skönt att vara hemma igen men fyfan vad jag skulle vilja vara i Magaluf ett par dagar till.Tänkte här skriva en del om vår resa dit. Detta är inte allt och upplevelsen går inte att beskriva med ord här. Magaluf måste upplevas för att man ska förstå hur jävla grym det är.
Lördag 21/7 - Ankomstdag
Tidig uppstigning på lördagen inneb en sömnig resa till Magaluf. Halv fem hämtade Kula mig på parkeringen här hemma. Tonny och Gren åkte till flygplatsen för sig själv så vi skulle mötas där.
Artur, Wrangel, Wingman och de tre Kristianstadbornahade redan anlänt till Sturup när vi kom dit.
Aja, incheckningen gick bra och vi kunde gå och sätta oss och vänta på att få borda och sedan lyfta.
Efter en något seg väntan lyfte planet. Jag och Kula fick det lugnt då vi hamnade i främre delen av planet och Tonny och Gren i bakre tillsammans med Wrangel o company.
Vid 13 tiden kom vi fram till vårt hotell. Montenova Studios, ett hotell som bara var tvåstjärnigt men när vi kom dit så såg det helt okej ut.
Efter inkvarteringen stannade vi på rummet en stund för lite vila och lite chill. Bara för att få andas ut innan vi gav oss ut på en liten utforskning av området och en liten bit mat. Vår första måltid i Magaluf blev några halvfärdiga hamburgare. De var dock goda och passade utmärkt till en fin kall San Miguel.
Resten av dagen bestod av slappande vid poolen där vi spanade in de andra hotellgästerna. Lite stockholmare, danskar, norskar och skåningar blandade i en fin mix. När vi badade så råkade jag smälla till Gren och spräckte hans ögonbryn. I Sverige hade vi nog sytt det men det sket vi i nu. Gren tog på plåster och sen va det inget mer med det.
Kvällen inleddes med förkrök på hotellrummet med krökspel och kortspel. Efter en massa utdelade klunkar och en hel del ?piss i ansiktet? begav vi oss till nästa förfest som ägde rum på Saganova där Bjergan, Danny och dem andra bodde. En massa folk och en hel del trevliga Karlskoga tjejer. Varmt så in i helvete va där också.
Trots värmen var jag tvungen att småflirta lite med töserna. Dem var ju så trevliga och då skulle ju klart Danny ?förstöra? detta genom att ge mig en drink bestående av Absinth, sprite och redbull. Inte alls god, dock funktionsduglig. Man blev full.
Kvällens huvudmål var dock Casablanca. Ett lagom stort disco med skandinavisk musik. Härligt drag är nog ett milt sätt att uttrycka stämningen på. Det var fullt ös. Riktigt najs. Speciellt när DJ:n spelade ?Alt for Norge?. Alla norska brudar gick loss till den låten. Härlig stämning. Synd att inte Sverige har en sådan låt som får alla brudar att bli tokiga och gå loss. DJ:n trodde tydligen att vi Svenskar skulle gå igång till Boten Anna. Det fick gå. Stämningen gick inte att rubba ändå.
På Casablanca händer det saker och jag skulle ju tvunget ha min tunga i en halvmullig norskas trut. Som tur va så hände det inget mer för mig. Allt dog dock när jag blev erbjuden 30 poäng av Gren som själv hade 1 poäng på kroken.
Jag avvisade dem 30 poängen trots att jag nog hade vunnit på dem. Men det var det inte värt. Haha. Gren däremot inkasserade lugnt in sin poäng. Tonny var dock kvällens vinnare när han inkasserade 15 poäng?
Dag 2
För första gången denna veckan vaknade vi upp till Magalufs morgonsol och det var många trötta personer i våra rum. Gren hade ju däckat med sin chipspåse, (Estrella) och tonny låg däckad, jag låg däckad och Kula låg däckad. Sen dessutom hade en valross smygit sig in i rummet och låg i Kulas säng. Lyckligtvis låg inte kula i sin säng. Han låg på extrasängen som fanns under sin egen säng. Det var länge sedan jag hade en sådan skräckfylld morgon som när jag vaknade och såg den här valrossen.
Aja, jag, kula och tonny bestämde oss för att gå ner till stranden. Gren däremot kunde inte släppa sin Estrella så vi andra tre gick ner utan honom.
Vi inledde med ett dopp i det ordentligt saltade vattnet. I och med salthalten blev det inget långvarigt dopp. Vi gick upp och solade lite innan vi gick till Roger´s och käkade frukost.
Efter en stund smög sig även Gren ner till resturangen och han såg inte så pigg ut. Han var tömd på både energi och annat.
Efter frukosten blev det en tur med en trampebåt. Vi betalade 9? för en timme men det blev snabbt långtråkigt och därför så stannade vi bara ute i typ 20 minuter och det var så länge p.g.a. tonny och kula styrde oss rakt in linan som avskärmar trampebåtarna från de vanliga badarna.
När vi kom loss så styrde vi mot land igen och gick upp och hemåt. Resten av dagen blev slapp och det ägnades lite sömn någon timme för att ladda inför kvällen.
Kvällen som följde började som kvällen innan. Förkrök at our room och god stämning. Man har inte svårt att ha trevligt med dessa grabbarna.
För första gången denna veckan blev det ett besök hos Grabbarna Grus där det var fullsmockat både inne i baren och ute bland bänkarna. I och med allt folk bestämde vi oss för att dricka upp våra drinkar för att sedan gå vidare. På vägen till Casablanca hittade vi ett ?roadkill? som Tonny tyckte att vi skulle hjälpa. Det var väldigt nobelt av honom men att dra runt på en halvt medvetslös norska är ingen hit och inget att rekommendera. Efter ett tag lämnade hon oss och vi kunde fortsätta vår kväll.
På Casablanca blev det som sig bör en väldigt trevlig kväll, synd bara att två polare var ovänner med varandra. Aja, det hindrade inte mig från att ha trevligt. Men dock blev jag lite trött och bestämde mig för att gå hem. Gren hängde på och vi gick hem medan Tonny och Kula stannade kvar för att sedan dra till Tompa och Bjergan för att efterfesta lite.
Det verkade som om jag och Gren inte var trötta då vi gick åt helt fel håll och istället för att vara hemma på en kvart, tjugo minuter så blev det nästan en timmes promenad hem.
Dag 3
Måndagen och vår tredje dag blev en seg historia. Inte mycket uträttades denna dag. Vi sov länge, åt sen frukost, sen middag, kom igång sent med kröket, kom ut sent och kom hem sent. Mitt på dagen hann vi med att gå en liten runda i Magaluf men det var det enda vi fick uträttat.
På kvällen blev det senare den sedvanliga rundan med Grabbarna och Casablanca. Men denna kvällen var jag och Gren även inne på Den Glade Viking.
Efter Casablanca bestämde jag mig för att dra hem vid halv sex.
Dagens ord: POSSIBLE CLEANING?Det var städtanten som sa det klockan 10 på morgonen med knacklig engelska.
Dag 4
Tisdagen va det lite mer fart på. Vi badade i poolen och solade en del och sen blev det en del biljard också. Ett najs inslag på hotellet.
Även denna dagen blev det lite vandring runt bland stånden och jag handlade nya flip-flops. Kula handlade nya skor. Ett par gula Ferrariskor.
Kvällens förfest skulle äga rum hos Wrangel, Artur och Wingman tillsammans med deras polare från Kristianstad och deras grannar från Stockholm. Vi gick till en Supermarket och köpte med oss en massa alkoläsk och öl som vi kunde ha med till Wrangel o dem.
Innan vi drog till Balear Beach där dem bodde hann vi med en omgång biljard. Under tiden vi spelade så blev vi uppbjudna av en norsk som hade fest på översta våningen. Fullsmockat va där när vi kom upp och det var ett litet rum så vi stannade ingen lång stund .
Taxi till Balear Beach och sen var öset igång.
Men det började lite segt, som det brukar göra på fester. Men efter lite sprit så började alla integreras med varandra. Lisen, Maggi, Camilla, Frida, Bea och Emma var alla jävligt trevliga.
Att man går till Grabbarna Grus verkar vara mer eller mindre obligatoriskt och det här va inget undantag. Efter ett par drinkar där gick jag och Tonny in på Papi´s där vi av den söte inkastaren blivit lovade gratis shots. Men blotta blicken av shoten fick Tonny att backa och jag fick ge bort hans snaps till en brud från Kristianstad. Efter det gick vi till Grabbarna igen där vi blev bjudna på drinkar av de tjejer vi träffat på Papi´s. Sen blev folk rastlösa och vi gick mot Casablanca. Innan vi gick in på Casablanca så gick vi in en stund på E4:an där en drink togs. Men mer än så blev det inte och ett trevligt och tempofyllt besök på Casablanca gjordes. Den kingigaste mannen på Casablanca var lätt killen nere på toaletten som serverade papper när man tvättat sig. Han bjöd även på parfym och visst hade hans dofter effekt på brudarna där uppe. J.
Återigen träffade man en norsk jente. Men denna gången såg hon faktiskt bra ut men det blev bara lite hångel en liten stund sen fick det vara nog och jag vandrade hem.
Övriga dagar kommer att uppdateras inom kort.
Magaluf - Jag längtar!
Det enda konstiga är att nu när jag sticker blir det fint väder. Men det är väl egentligen inte det man åker för egentligen. Inte jag i alla fall. Jag låter kanske som en gubbe i den övre medelåldern när jag säger att jag åker för att komma ifrån all stress och allt jäktande som trots allt finns här hemma. Även om man är ledig så finns det saker som man "måste" göra. Man får inte ut det ultimata i sin ledighet. Därför är det skönt att komma ifrån Malmö och Sverige. Självklart är det en stor bonus att det är sol dit man åker också, det kan man inte sticka under stolen med.
Vilken jädra tur at man inte valde att åka till Bulgarien i år. Det har ju inte skrivits så bra grejer om det stället på sistone. Låter inte så trevligt med ihjälsparkade och ihjälsupna turister. Förstår inte riktigt hur bulgarerna tänker? Vill dem inte ha turism i landet? Det lockar ju inte fler folk för att man sparkar ihjäl någon.
Nä, ren idioti är vad det är.
Har nu fyra veckors semester sen är jag inte längre anställd på Formidabel. Är inte längre en officiell kryddblandare. Skönt att sluta. Får bara hoppas det blir lika trevligt på nästa ställe. Men sen ska jag ju plugga ändå så det blir ju inte så jättemycket jobb.
Ska packa det sista inör resan nu. Sen är det träning som gäller och efter det blir det väl till att lägga sig så att man är utvilad till imorgon. Ha det fint allihopa.
Ciao!
//Martin Nerbring\\ Malmö, den 20 Juli 2007
Är nervositeten befogad?
Har funderat lite. Är jag den enda som är nervös i väntan på svar från Högskolan? Det ska enligt studera.nu komma besked på måndag, den nionde och jag är jävligt nervös.
Vad händer liksom om jag inte kommer in? För så grymma är inte mina betyg så att jag kan vara säker på att kommer in. Jag kollar på Gren och Kula när jag snackar med dem om det för att se ifall man kan se nervositeten på dem. Men dem är hur lugna som helst.
Skulle inte jag komma in så innebär det ytterliggare minst ett halvårs jobbande på heltid. Och det är väl inte så dumt egentligen om man ser det ekonomiskt men jag vill inte vara kvar där jag är nu då jag finner arbetsuppgifterna enformiga och tråkiga. Jag fick ett "halverbjudande" av en tränare i Eriksfält om jag ville jobba för honom, men det är ju inte säkert att det jobbet finns kvar när jag fått besked?
Jag kan bara hoppas på att det är där ifall det skulle bli så illa att jag inte kommer in.
Antar att jag får vara nervös fram till måndag. Får försöka att inte tänka på det så mycket. Jag kan ju inte påverka det nu.
Imorgon bitti är det bara två veckor till vårt plan lyfter från Sturup för att landa på Mallorca. Jag är grymt förväntansfull. Det kommer bli en fett ball vecka med Kula, Gren och Tonny. Ja, självklart med dem andra hängpittarna som ska med. Wrangel, Artur, Danny och många fler.
Det enda jobbiga med resan är att jag måste gå upp en aning tidigt på lördagsmorgonen när vi ska åka.Eftersom planet lyfter 06.45 så är det nog bra vi är där 1 eller 2 timmar innan. Men men vi får se hur det blir med den saken.
Helgens höjdpunkter:
Ha det fint allihopa! Vi synes. Ciao! //MartinNerbring
Update - Nerbring
Kan inleda med att det nu bara är lite mindre än en månad kvar till Magaluf-resan med Gren, Kula och Tonny. Det ska bli fett najs att komma iväg och jag tror det lär bli ett jävla drag. Vi reser ju inte ensamma om man säger så. Artur, Wrangel och deras lilla gäng åker ju på samma plan och dagen innan så landar Danny, Bjergan, Svenne och Tompa. Spännande. Måste bara shoppa lite nya kläder innan dess. Lite shorts, tröjor och det viktigaste ett par fina hotpants. Man måste ju visa sina fina ben lite.
Midsommarafton i fredags. Det blev middag hemma hos Matte tillsammans med honom, Bönne, Tonny, Horvie, Gren, Sabine, Linda och Nathalie. Riktigt trevligt. Började med en midsommarmiddag där vi delat upp uppgifterna. Bordsplacering gällde och under våra tallrikar fanns en lapp med uppgifter som skulle genomföras. Vi fick inte berätta våra uppgifter för dem andra och genomförde vi dem inte väntade ett straff som skulle bestämmas av dem andra. Hur som helst mina uppgifter var ganska enkla för mig. Den ena var att jag minst en gång under kvällen skulle säga frasen: När ska jag få spela en hel A-lagsmatch? Det var så klart Matte som kommit på kommentarerna och den var ju klockren då jag bara fått göra sporadiska inhopp i A-laget. Min andra uppgift var lite rolig. Jag skulle dra upp tröjan ett par sekunder samtidigt som jag sa: Jag älskar prinskorvar.
Fick lite skumma blickar först men sen insåg dem att det var min uppgift.
Kvällen fortsatte efter maten med att vi delade upp oss i lag.
4 i varje lag. Matte utsåg sig själv till domare. Första leken var charader med Svenska låtar som teman. Självklart dominerade jag totalt och vårt lag ledde efter första leken. Den andra leken blev lite jämnare. Det var en lek som innebar att man två och två skulle ta i sönder ballonger med hjälp av olika ställningar. Jävligt roligt men fy fan vad fantasilöst det var. Samma ställningar hela tiden och doggystyle var nog populärast. Jag fick göra ställningar med Nathalie och gissa om jag trivdes. Haha.
Denna leken var jämn men vet inte riktigt vem som vann. Tror dock det var andra laget.
Lek tre som var avgörande var det omåttligt populära "Singstar". Med mig och Tonny i samma lag så kunde vi bara inte förlora. Vilket vi inte heller gjorde. Jäkligt ball.
Över det stora hela en jävligt ball kväll. Blev lite bråk mellan vissa. Dock användes inget fysiskt våld och det är väl inte så farligt då. Det brukar ju bero på alkoholen man har i kroppen. Men det var inget som förstörde kvällen och jag gick hem nöjd.
Lördagen blev lugn och jag och Björn bestämde oss för att gå och hyra film. Två filmer för min del blev det. Tenacious D - The pick of destiny och Employee of the month. Inga jätteroliga filmer någon av dem men det gjorde inget. Mellan filmerna blev det brännboll med en massa andra. Jävligt roligt faktiskt eftersom det var länge sedan man gjorde något sådant. Tyvärr hamnade jag i det förlorande laget. Förlorade med 2 poäng. (Tvivlar på Grens poängräkning samt att domaren nog inte var s engagerad). Men med glimten i ögat accepterade jag förlusten. Haha. Vi hade ju roligt i alla fall. Och de var väl det som var meningen?
Idag var det dags för den årliga matchen mellan Ledare och Juniorer. Då jag ansåg mig själv vara det bästa alternativet som målvakt drog jag på mig målvaktströjan och det började bra. Gjorde ett par bra räddningar. Dock tog Juniorerna ledningen på ett skott som jag trots min längde inte nådde längs marken. Det märktes att juniorerna var yngre och kvickare då våra spelare blev trötta efter bara en kvart i princip. Två skitmål följdes av det första. Måste nog erkänna att jag hade tjänat på att ha ett hönsnät mellan benen. Två tunnlar inom loppet av tio minuter. Men framåt skapades det inga målchanser.
0-3 i halvtid och det såg tungt ut. Men med gamla spelare så följer även mycket rutin med och det visades när Juniorerna började bli lite nervösa efter att vi börjat skapa en del målchanser. Palle öppnade vårt målskytte och reduceringen satte skräck i de små (!?!?) Juniorerna. Ett par fina räddningar från min sida och ett massivt tryck mot motståndarnas mål belönades med ytterliggare ett mål. Med gott om tid kvar att spela skapade vi massvis med chanser och både Björn och Sörensen missade öppet mål. Mats hade även han en bra målchans. Han försökte knorra den in i ena hörnan. Men den gick för långt ut. Ytterliggare någon fotparad från min sida följde innan domaren satte pipan i munnen och blåste av matchen. Förargligt men inget att göra åt. fina grillspett fick man i alla fall efter matchen.
Nu väntar ytterliggare en arbetsvecka där jag ska vara handledare för en sommarjobbare. Kan nog bli kul. Kanske inte för honom men för mig.
Ni får ha det fint allihopa.
See ya!!!
//Martin Nerbring
Uppdate from Nerbring
En del grejer har hänt sedan jag skrev sist. Lillebror har konfirmerat sig. Studenterna har börjat fira. Jag har fått förhöjd lön.
Att lillebror konfirmerade sig är det nog bara jag som ser någorlunda seriöst på. Min släkt verkar inte tycka att det är värt att fira. Den enda, förutom pappa, från pappas sida som kom var farmor. Ingen annan från den sidan var där och uppvaktade. Och dem som va där från mammas sida gav upp redan efter två timmar. Tråkmånsar. Aja, lillebror blev glad för presenterna i alla fall.
Studentfesterna har startat och jag var på två stycken i onsdags. Dels så tog Sharon studenten och dels så tog Kim studenten. Jag började hos Sharon eftersom den festen var i Bunkeflo och Kim bor granne med mig så det var lite enklare att ta sig hem. Trevlig släkt hon har, Sharon. Kanske där ifrån Sharon har fått sin personlighet ifrån. Intressant var Sharons bror Tom och hans berättande om den Israeliska armen och värnplikten där. Det är första gången någon har fått mig intresserad av snack om sånt där militärbabbel. I alla fall. Sharon var glad, vilket skulle varit konstigt om hon inte var en sådan här dag. Dock var hon trött och bestämde sig för att ta det lugnt med firandet. Victors piga Maja kom och hämtade mig, Victor och Sebbe för att köra oss till Lindeborg. På Lindeborg så ringde jag Kim som tyckte att jag skulle ta mig upp till honom och hälsa på. Vilket jag gjorde. Väldigt trevligt. Då både min tränare och min förra tränare var där och en del av mina lagkamrater var där så blev det en del fotbollssnack. Kanske inte så konstigt. Man pratar ju gärna om det man kan något om. Efter en mildare övertalning följde jag med Kim & C:o ut. Vi skulle in på Amiralen. Det tråkiga där var att kön var så lång och att Tom, Kims storebror bara kunde ta in ett par stycken. Förståeligt men samtidigt lite tråkigt. Kim hade i alla fall ball och det var det som var syftet med kvällen.
Hemfärden som följde var inte så märkvärdig.
Igår var det dags för mig att få min första tatuering. Det blev mitt efternamn i gammal engelsk stil på vänster underarm. Riktigt fräsigt om jag får säga det själv. Lite ont gjorde det i slutet när han skulle fylla i sista bokstaven. Armen var öm och det var på det känsligaste stället. Men jag lyckades härda denna pärs och nu har jag en fin tatuering att visa upp.
Fotboll blir det som alltid mycket av. Bl.a. så har jag äntligen blivit uttagen i A-truppen. Inte en dag för tidigt. Jag har tyckt mig förtjäna en plats där tidigare men har inte fått chansen. Nu har dock en handfull spelare skadat sig eller dragit på sig en massa onödiga varningar så nu får jag chansen. Hoppas bara att jag får hoppa in också.
Pojkarna som jag tränare är fortsatt duktiga och vi är ordentligt svårstoppade. Snart är vårsäsongen slut och för mig väntar en semesterresa till Magaluf i Juli.
Jag lovar att ha skrivit ett par gånger innan det. Hehe. Ha det fint. Ciao!
//Martin Nerbring
Frustration, ilska och irritation...
Det känns så jäkla onödigt alltihopa. Till vilken nytta?
Blir så förbannad.
Sen så har vissa mage att kalla det för "samhällets fel" och det är nog det största bullshit jag hört. Visst jag tycker också att det är fel att man ska ha en så tydlig segregation och det är väl till viss del samhällets fel men ger det dem idioterna på Rosengård, (vill poängtera att alla är inte idioter där), rätt krossa rutor och sätta fyr på saker och ting?
Polisen och media tror att det är ungdomsgäng som går och gör detta och jag tycker det ligger på föräldrarnas ansvar att se till att barnen inte hittar på något dumt. Men det gör man inte här. Barnen får göra som dem vill i många fall.
Har två arbetskamrater som själv är boende på Rosengård och båda försvarar dessa händelserna. Den ena säger att det är samhällets fel för att de boende på Rosengård "inte får göra sin röst hörd" och därför av ren frustration ställer till med ett upplopp. Ett beteende som jag vill förknippa med neandertalare från förr i tiden. Den andra kollegan menar att det är helt och hållet polisens fel. Som exempel på det så nämner han de krossade rutorna på en polisbil som var obemannad. "Polisen provocerar Rosengårdarna genom att bara ställa bilen i området utan att någon är där". Men det hör till saken att de poliser som ställt bilen där var uppe i en lägenhet för att kolla till ett lägenhetsbråk. Om jag tolkar min arbetskamrat rätt så vill han då att polisen skickar två bilar till platsen. En för att gå upp i lägenheten och en som får kolla till den andra bilen så att inga personer kommer och kastar sten på bilen? How fucked up is that?
Man snackar på Rosengård och bland politiker (främst vänsteranhängare) om att det handlar om att närpolisen på Rosengård vet hur man ska handskas med ungdomarna och övriga på området och att det lättare blir konflikter om Poliser utifrån kommer till platsen. Men detta anser jag inte handla om Polisen. Det handlar om att folket på Rosengård (återigen: Inte alla) saknar respekt för folk dem inte vill ha respekt från. Hade liknanden händelser hänt på andra delar av stan, till exempel Limhamn, Hyllie eller liknande så hade där inte "lättare uppstått konflikter" för där har man respekt för Polisen. Man ser dem som Poliser i en stor enhet. Inte som Limhamnspolisen eller vad de nu kan kallas för.
Och att man sen sätter eld på miljöhusen på Rosengård för att sedan kasta ägg och stenar på brandmännen när dem ska släcka den är så jäkla korkat så det finns inte. Nej, min åsikt om det är kanske av sådan karaktär att den upprör och folk kanske tycker att jag är en idiot som tycker så men jag tycker helt ärligt att brandkåren inte borde åka dit och släcka bränderna. Låt det brinna, dem får själv leva i det.
Jag läste en artikel i sydsvenskan som fick mig att skratta. Den handlade om dålig skötsel från Hyresvärdens sida när det gällde bostäder på Rosengård. Folk tyckte att hyresvärden gjorde ett dåligt jobb som skötte området bättre "Vi har trasiga rutor och nerskräpat överallt". Därför menar många att hyresvärden borde ta sitt ansvar och ordna upp allting. Men ärligt talat: Vem är det som krossar rutorna? Vem slänger skräpet på marken? Vem tänder eld på både det ena och det andra? Ja inte fan är det hyresvärden i alla fall.
Nej, den här debatten har upprört mig ordentligt och jag kan bara säga att jag lider med de boende på Rosengård som verkligen sköter sig och vill anpassa sig till vårt samhälle men som får sitt anseende nersvärtat av några idioter som inte borde varit här från början.
//Martin Nerbring, Malmö
Vill också be om ursäkt ifall någon tagit illa upp av ovanstående tankar och funderíngar.
