hemma igen
Kollo är slut och jag sitter här och har ångest. Det är otroligt egentligen hur man kan komma nära ett helt gäng på det sättet.
Det brast för mig igår. Grät när jag satt och pratade med Susanne, Dennis, Erik och Jonas. Helt sjukt.
För folk som inte varit kolloledare så är det jävligt svårt att förstå hur jag känner nu.
Det låter så klyschigt men det är en obeskrivlig upplevelse.
Det är helt grymt vilka grymma människor man träffat.
Jag ser fram emot nästa år. Då jävlar blir det ös i sagostunderna i Höllviken.
Kommer mer uppdateringar om kollot och mig själv i dagarna...
Puss o kram alla!
