Är jag på rätt plats?
Ibland går jag och tänker lite på de val som jag har gjort. Till exempel att jag valde att läsa på lärarutbildningen på Malmö Högskola. Gjorde jag rätt val? Jag vill absolut arbeta med barn och ungdomar men är det lärare jag vill bli? Jag börjar få svårare och svårare att se mig själv som en lärare. En magister som står framme och moralpredikar och har sig.
Nu när jag jobbat på kollo under sommaren har mina tvivel blivit ännu större.
Är jag på rätt utbildning? Det skiljer sig väldigt mycket på att vara kolloledare som att vara lärare och jag trivs bäst som kolloledare.
Ibland känns det också som att jag är för feg för att erkänna att jag kanske inte trivs 100% på utbildningen. Jag får ibland frågan: "Hur är lärarutbildningen?" Jag brukar oftast svara något i stil med: "Den är skitsoft, ångrar inte en minut att jag började på den..." Men det är fan inte sanningen...Jag har ifrågasatt mitt val många gånger.
Det finns ett par punkter som stärker mitt tvivel:
* Innhållet i undervisningen känns inte relevant. Det är mycket som känns som att " Vafan har jag för nytta av detta?" och egentligen, vad har jag för nytta av att känna till Piagets och Vygotskijs teorier och skilja på dem när allt i slutändan ändå handlar om att blanda deras teorier i vårt pedagogiska arbete? Skit ner det menar jag....
* Praktiken är i det närmaste obefintlig. 4 veckor på en termin. Fuck That! Sen hamnar man i Genarp som egentligen är ett kanonställe med grym personal och härliga barn. Men om jag ska jobba i malmö så är det inte den ultimata grejen att praktisera på ett så "snällt" ställe som genarp.
Nej jag har en del att fundera över. Kan ju inte direkt påstå att jag har saknat skolan. Men vi får se vad som händer...Ha det fint allihopa! Ciao!
Nu när jag jobbat på kollo under sommaren har mina tvivel blivit ännu större.
Är jag på rätt utbildning? Det skiljer sig väldigt mycket på att vara kolloledare som att vara lärare och jag trivs bäst som kolloledare.
Ibland känns det också som att jag är för feg för att erkänna att jag kanske inte trivs 100% på utbildningen. Jag får ibland frågan: "Hur är lärarutbildningen?" Jag brukar oftast svara något i stil med: "Den är skitsoft, ångrar inte en minut att jag började på den..." Men det är fan inte sanningen...Jag har ifrågasatt mitt val många gånger.
Det finns ett par punkter som stärker mitt tvivel:
* Innhållet i undervisningen känns inte relevant. Det är mycket som känns som att " Vafan har jag för nytta av detta?" och egentligen, vad har jag för nytta av att känna till Piagets och Vygotskijs teorier och skilja på dem när allt i slutändan ändå handlar om att blanda deras teorier i vårt pedagogiska arbete? Skit ner det menar jag....
* Praktiken är i det närmaste obefintlig. 4 veckor på en termin. Fuck That! Sen hamnar man i Genarp som egentligen är ett kanonställe med grym personal och härliga barn. Men om jag ska jobba i malmö så är det inte den ultimata grejen att praktisera på ett så "snällt" ställe som genarp.
Nej jag har en del att fundera över. Kan ju inte direkt påstå att jag har saknat skolan. Men vi får se vad som händer...Ha det fint allihopa! Ciao!
Sommar och sol och en massa skoj...
Har inte skrivit på ett tag nu och det har faktiskt hänt en del sen sist....
Har ju börjat jobba på kollo. Något jag kände viss skepsis över innan jag åkte för att jag skulle missa så mycket här hemma. Och visst har jag missat mycket hemma, det säger jag inget om, men jag har upplevt så mycket roligt på kollo med både barn och mina kolleger.
Det är rätt otroligt ändå hur man kan känna sig hemma bland folk man inte känner så bra...
Dem som jobbar på kollo är nästan alla nya för mig. Kände två stycken innan jag åkte dit och nu känner jag alla.
Det har inte heller varit speciellt svårt att komma in i gruppen. Alla är så öppna och välkomnar en gärna.
Därför så känns det lite som om det går för fort. Jag har redan avverkat halva vistelsen och den sista halvan kommer gå väldigt snabbt den också. Lite synd. En del av folket där kommer man inte träffa förrän om ett år igen. Andra kanske inte kommer tillbaka nästa år och det känns lite vemodigt.
I alla fall har jag äntligen fått uppleva kollo igen. Det var ett tag sedan och det är ju inte riktigt samma sak att vara ledare som att vara barn men många fina gamla minnen kommer tillbaka.
En del tankar flyger omkring i skallen. När ska det ta slut? Kommer det hända något? Vill jag vara med om det? Trodde att det skulle hända saker nu när tummarna äntligen lossnat från rövarna men ett litet ryck blev bara ett litet framsteg. Kanske ska vara nöjd med det ändå? Det är ju mer än vad som tidigare åstadkommits.
Fotbollen står stilla just nu. Blir inga träningar för mig under tiden jag jobbar. Får inte ledighet på de dagar som träningarna är på. Skönt då att man kan springa lite i Höllviken och ändå bibehålla konditionen.
Men jag ska nog inte räkna med något matchande på ett tag när jag kommer tillbaka.
Har börjat fundera över en resa i sommar. Det var en kollega till mig som föreslog det och visst kan jag tänka mig en resa. Men isåfall semester. Inte festresa. Magaluf var ball förra året och jag har minnen därifrån som inte går att radera. Men det känns ändå som att jag behöver en lugn semester. Bara ligga på stranden och ta någon fin drink och bara rå om mig själv. Det blir antingen det eller en tripp till stugan där jag ofta finner ro och det är faktiskt najs där uppe i skogen. Någon som hänger på?
ikväll blir det film med Bönne och bara chill. Imorgon blir det städning på schemat och kanske en och annan promenad. Eller vad säger du?
Ciao po er!
By the way Jessica, Ekar det fortfarande lika mycket? Saknar dig i alla fall...:)
Puss
Har ju börjat jobba på kollo. Något jag kände viss skepsis över innan jag åkte för att jag skulle missa så mycket här hemma. Och visst har jag missat mycket hemma, det säger jag inget om, men jag har upplevt så mycket roligt på kollo med både barn och mina kolleger.
Det är rätt otroligt ändå hur man kan känna sig hemma bland folk man inte känner så bra...
Dem som jobbar på kollo är nästan alla nya för mig. Kände två stycken innan jag åkte dit och nu känner jag alla.
Det har inte heller varit speciellt svårt att komma in i gruppen. Alla är så öppna och välkomnar en gärna.
Därför så känns det lite som om det går för fort. Jag har redan avverkat halva vistelsen och den sista halvan kommer gå väldigt snabbt den också. Lite synd. En del av folket där kommer man inte träffa förrän om ett år igen. Andra kanske inte kommer tillbaka nästa år och det känns lite vemodigt.
I alla fall har jag äntligen fått uppleva kollo igen. Det var ett tag sedan och det är ju inte riktigt samma sak att vara ledare som att vara barn men många fina gamla minnen kommer tillbaka.
En del tankar flyger omkring i skallen. När ska det ta slut? Kommer det hända något? Vill jag vara med om det? Trodde att det skulle hända saker nu när tummarna äntligen lossnat från rövarna men ett litet ryck blev bara ett litet framsteg. Kanske ska vara nöjd med det ändå? Det är ju mer än vad som tidigare åstadkommits.
Fotbollen står stilla just nu. Blir inga träningar för mig under tiden jag jobbar. Får inte ledighet på de dagar som träningarna är på. Skönt då att man kan springa lite i Höllviken och ändå bibehålla konditionen.
Men jag ska nog inte räkna med något matchande på ett tag när jag kommer tillbaka.
Har börjat fundera över en resa i sommar. Det var en kollega till mig som föreslog det och visst kan jag tänka mig en resa. Men isåfall semester. Inte festresa. Magaluf var ball förra året och jag har minnen därifrån som inte går att radera. Men det känns ändå som att jag behöver en lugn semester. Bara ligga på stranden och ta någon fin drink och bara rå om mig själv. Det blir antingen det eller en tripp till stugan där jag ofta finner ro och det är faktiskt najs där uppe i skogen. Någon som hänger på?
ikväll blir det film med Bönne och bara chill. Imorgon blir det städning på schemat och kanske en och annan promenad. Eller vad säger du?
Ciao po er!
By the way Jessica, Ekar det fortfarande lika mycket? Saknar dig i alla fall...:)
Puss
