Min fristad...
Det var länge sedan jag skrev nu men jag känner att nu är det läge. Sitter på mitt rum på kollo och faktiskt njuter av tillvaron.
Kollo är verkligen min fristad. På kollo känns det som att man är odödlig. Inget ont når mig här. Eller ja, det når ju mig faktiskt. Speciellt när det händer sådana grejer som hänt på sistone men jag är i en sådan miljö att det blir lättare att hantera.
Jag får göra det jag tycker är absolut roligast. Att jobba med barn och ungdomar som ger så mycket tillbaka.
Det är fantastiskt också vad vissa barn verkar ha ett sjätte sinne eller något. Hade en flicka Tur 1 som kom fram till mig när jag kände mig lite nere och frågade: "Varför är du ledsen Martin?" Jag svarade att min morfar låg på sjukhus varpå hon tillade: "Men du, det blir nog bra bara du är glad" och detta var en 7-8 åring som sa detta till mig.
Det är som när katter eller hundar känner av att deras ägare behöver tröst.
Barnen på kollo är helt underbara. Förvisso finns det en del barn som är rätt så energikrävande och väääldigt busiga men det är ändå den grymma sidan som är övervägande.
Tur 3 har precis börjat och det känns som om det kommer gå fort. Den här sommaren har gått alldeles för fort. Jag har tyckt att det varit en grymt bra sommar hittills och det finns en del faktorer som förstärker det.
Hoppas bara att folket på stugan orkar hela tur 3 och ger järnet. Om inte för oss ledare så i alla fall för barnens skull.
Har ju redan hittat min favorit bland barnen. =) Men det får jag inte lov att visa..:P
Får se hur jag klarar det.
På återseende. Sköt om er. Puss och kram,
Kollo är verkligen min fristad. På kollo känns det som att man är odödlig. Inget ont når mig här. Eller ja, det når ju mig faktiskt. Speciellt när det händer sådana grejer som hänt på sistone men jag är i en sådan miljö att det blir lättare att hantera.
Jag får göra det jag tycker är absolut roligast. Att jobba med barn och ungdomar som ger så mycket tillbaka.
Det är fantastiskt också vad vissa barn verkar ha ett sjätte sinne eller något. Hade en flicka Tur 1 som kom fram till mig när jag kände mig lite nere och frågade: "Varför är du ledsen Martin?" Jag svarade att min morfar låg på sjukhus varpå hon tillade: "Men du, det blir nog bra bara du är glad" och detta var en 7-8 åring som sa detta till mig.
Det är som när katter eller hundar känner av att deras ägare behöver tröst.
Barnen på kollo är helt underbara. Förvisso finns det en del barn som är rätt så energikrävande och väääldigt busiga men det är ändå den grymma sidan som är övervägande.
Tur 3 har precis börjat och det känns som om det kommer gå fort. Den här sommaren har gått alldeles för fort. Jag har tyckt att det varit en grymt bra sommar hittills och det finns en del faktorer som förstärker det.
Hoppas bara att folket på stugan orkar hela tur 3 och ger järnet. Om inte för oss ledare så i alla fall för barnens skull.
Har ju redan hittat min favorit bland barnen. =) Men det får jag inte lov att visa..:P
Får se hur jag klarar det.
På återseende. Sköt om er. Puss och kram,
