.
Den började med att man åkte till skolan lagom tidigt. Började kvart över tio och det tycker jag är en utmärkt tid att börja på.
Därefter åkte vi i vårt arbetslag hem till Jonna för att fixa med en musikvideo som vi håller på med.
Det tog dock två timmar innan vi skippade diverse diskussioner som faktiskt var intressanta men kanske inte så jätte-relevanta i sammanhanget.
Vi valde att helt byta spår gällande musiken i videon. Från att från början tänkt ha tre låtar med i videon valde vi att koncentrera storyn på en låt.
Vilken den låten är kan jag inte avslöja förrän vår musikvideo officiellt släppts. :)
Vi kom i alla fall igång med filmandet och det var faktiskt jävligt kul att filma. Jag älskar ju att vara med på bild och synas lite varstans så det passade mig bra. (Kanske skulle valt lite mer dramainriktad utbildning? :P)
Lite över fem var vi färdiga för dagen och nu återstår bara lite redigering och lite finslipning sen tror jag att videon blir den bästa på länge.
Som många vet letar jag aktivt efter lägenhet och Jonna gav mig ett par riktigt intressanta förslag på lägenheter jag kunde ansöka om. Riktigt grymt av dig. Hoppas bara inte du sitter och letar aktivt till mig. Då blir jag lite generad.
Så ljuvligt det låter när man tänker på det: Min egen lägenhet!
Behöver det verkligen. Känns som att det är perfekt tajming att flytta hemifrån också. Behöver dels studiero och dels ett ställe som är bara mitt, där jag kan sjunka in i mig själv.
Som sista topic vill jag bara nämna mina asgrymma fotbollsgrabbar i Eriksfälts FF Pojkar 98/99 som spelade cup i helgen. Ni fick verkligen min puls att slå i 190. Fortsätt gärna göra det så spännande för mig som tränare för er. :D
Ha det fint allihopa!
Over and out!
Comeback! Igen...
Precis kändes det som om jag hade så mycket att skriva om, så mycket att säga, så mycket tankar att få ut. Känslan är kvar men jag får inte ut det i ord. Så frustrerande.
Jag har haft samma känslor inom mig ett tag nu. På samma gång som jag är glad inombords och allt känns så jäkla gött så har jag en känsla av vemod inom mig.
Antagligen beror det på allt som händer just nu. Ömsom vin ömsom vatten som man säger.
Det finns en sak som jag i alla fall måste få ner i ord.
Har ni någonsin haft något ni egentligen vill säga till en viss person, men har bara kunnat säga det till, ja i princip alla andra?
Jag har det så just nu. Det jag vill säga borde jag säga till rätt person. Men jag vågar inte. Jag är väl rädd för konsekvenserna av det.
Skulle kanske kännas jävligt konstigt ifall jag berättade det för rätt person och det visade sig att jag haft fel för mig hela tiden.
Många pratar om att ta chansen. Våga chansa. Men det är just det. Vågar jag det i detta fallet? Vågar jag chansa? Ser jag det som en chans ens eller ser jag det mer som en risk?
Det som är mest frustrerande just nu är att jag inte tänker på mig själv i första hand.
Hade jag gjort det så hade jag kanske vågat prata med vederbörande.
Men som det är nu så säger jag till mina vänner att jag börjat tänka mer på mig själv. Satt mig själv i första rummet men, jag tror inte det är så. Jag tror bara det är något jag försöker inbilla mig själv.
Jag tänkte precis skriva att det var en jävla tur jag har skolan för att inte behöva tänka så mycket men det är ju fan det man gör i skolan. Då menar jag inte att man tänker på själva utbildningen. Om det är något ställe man tänker på är det i skolan. I alla fall för min del. Jag kan inte tänka mig något annat ställe jag tänker mer på? Det blir liksom ett forum för tankar.
Aja, solen kommer väl till mig också snart. Det är jag inte oroad över.
Skönt att veta att Solen finns där bakom molnen. Jag väntar bara på att molnen ska skingra sig.
På återseende.
//Martin Nerbring
