Frustration, ilska och irritation...
Rubriken syftar på det som de senaste dagarna hänt på Rosengård. Alla krossade rutor, alla ägg som kastats på hus och bilar, alla soprum och miljöhus som stått i lågor.
Det känns så jäkla onödigt alltihopa. Till vilken nytta?
Blir så förbannad.
Sen så har vissa mage att kalla det för "samhällets fel" och det är nog det största bullshit jag hört. Visst jag tycker också att det är fel att man ska ha en så tydlig segregation och det är väl till viss del samhällets fel men ger det dem idioterna på Rosengård, (vill poängtera att alla är inte idioter där), rätt krossa rutor och sätta fyr på saker och ting?
Polisen och media tror att det är ungdomsgäng som går och gör detta och jag tycker det ligger på föräldrarnas ansvar att se till att barnen inte hittar på något dumt. Men det gör man inte här. Barnen får göra som dem vill i många fall.
Har två arbetskamrater som själv är boende på Rosengård och båda försvarar dessa händelserna. Den ena säger att det är samhällets fel för att de boende på Rosengård "inte får göra sin röst hörd" och därför av ren frustration ställer till med ett upplopp. Ett beteende som jag vill förknippa med neandertalare från förr i tiden. Den andra kollegan menar att det är helt och hållet polisens fel. Som exempel på det så nämner han de krossade rutorna på en polisbil som var obemannad. "Polisen provocerar Rosengårdarna genom att bara ställa bilen i området utan att någon är där". Men det hör till saken att de poliser som ställt bilen där var uppe i en lägenhet för att kolla till ett lägenhetsbråk. Om jag tolkar min arbetskamrat rätt så vill han då att polisen skickar två bilar till platsen. En för att gå upp i lägenheten och en som får kolla till den andra bilen så att inga personer kommer och kastar sten på bilen? How fucked up is that?
Man snackar på Rosengård och bland politiker (främst vänsteranhängare) om att det handlar om att närpolisen på Rosengård vet hur man ska handskas med ungdomarna och övriga på området och att det lättare blir konflikter om Poliser utifrån kommer till platsen. Men detta anser jag inte handla om Polisen. Det handlar om att folket på Rosengård (återigen: Inte alla) saknar respekt för folk dem inte vill ha respekt från. Hade liknanden händelser hänt på andra delar av stan, till exempel Limhamn, Hyllie eller liknande så hade där inte "lättare uppstått konflikter" för där har man respekt för Polisen. Man ser dem som Poliser i en stor enhet. Inte som Limhamnspolisen eller vad de nu kan kallas för.
Och att man sen sätter eld på miljöhusen på Rosengård för att sedan kasta ägg och stenar på brandmännen när dem ska släcka den är så jäkla korkat så det finns inte. Nej, min åsikt om det är kanske av sådan karaktär att den upprör och folk kanske tycker att jag är en idiot som tycker så men jag tycker helt ärligt att brandkåren inte borde åka dit och släcka bränderna. Låt det brinna, dem får själv leva i det.
Jag läste en artikel i sydsvenskan som fick mig att skratta. Den handlade om dålig skötsel från Hyresvärdens sida när det gällde bostäder på Rosengård. Folk tyckte att hyresvärden gjorde ett dåligt jobb som skötte området bättre "Vi har trasiga rutor och nerskräpat överallt". Därför menar många att hyresvärden borde ta sitt ansvar och ordna upp allting. Men ärligt talat: Vem är det som krossar rutorna? Vem slänger skräpet på marken? Vem tänder eld på både det ena och det andra? Ja inte fan är det hyresvärden i alla fall.
Nej, den här debatten har upprört mig ordentligt och jag kan bara säga att jag lider med de boende på Rosengård som verkligen sköter sig och vill anpassa sig till vårt samhälle men som får sitt anseende nersvärtat av några idioter som inte borde varit här från början.
//Martin Nerbring, Malmö
Vill också be om ursäkt ifall någon tagit illa upp av ovanstående tankar och funderíngar.
Det känns så jäkla onödigt alltihopa. Till vilken nytta?
Blir så förbannad.
Sen så har vissa mage att kalla det för "samhällets fel" och det är nog det största bullshit jag hört. Visst jag tycker också att det är fel att man ska ha en så tydlig segregation och det är väl till viss del samhällets fel men ger det dem idioterna på Rosengård, (vill poängtera att alla är inte idioter där), rätt krossa rutor och sätta fyr på saker och ting?
Polisen och media tror att det är ungdomsgäng som går och gör detta och jag tycker det ligger på föräldrarnas ansvar att se till att barnen inte hittar på något dumt. Men det gör man inte här. Barnen får göra som dem vill i många fall.
Har två arbetskamrater som själv är boende på Rosengård och båda försvarar dessa händelserna. Den ena säger att det är samhällets fel för att de boende på Rosengård "inte får göra sin röst hörd" och därför av ren frustration ställer till med ett upplopp. Ett beteende som jag vill förknippa med neandertalare från förr i tiden. Den andra kollegan menar att det är helt och hållet polisens fel. Som exempel på det så nämner han de krossade rutorna på en polisbil som var obemannad. "Polisen provocerar Rosengårdarna genom att bara ställa bilen i området utan att någon är där". Men det hör till saken att de poliser som ställt bilen där var uppe i en lägenhet för att kolla till ett lägenhetsbråk. Om jag tolkar min arbetskamrat rätt så vill han då att polisen skickar två bilar till platsen. En för att gå upp i lägenheten och en som får kolla till den andra bilen så att inga personer kommer och kastar sten på bilen? How fucked up is that?
Man snackar på Rosengård och bland politiker (främst vänsteranhängare) om att det handlar om att närpolisen på Rosengård vet hur man ska handskas med ungdomarna och övriga på området och att det lättare blir konflikter om Poliser utifrån kommer till platsen. Men detta anser jag inte handla om Polisen. Det handlar om att folket på Rosengård (återigen: Inte alla) saknar respekt för folk dem inte vill ha respekt från. Hade liknanden händelser hänt på andra delar av stan, till exempel Limhamn, Hyllie eller liknande så hade där inte "lättare uppstått konflikter" för där har man respekt för Polisen. Man ser dem som Poliser i en stor enhet. Inte som Limhamnspolisen eller vad de nu kan kallas för.
Och att man sen sätter eld på miljöhusen på Rosengård för att sedan kasta ägg och stenar på brandmännen när dem ska släcka den är så jäkla korkat så det finns inte. Nej, min åsikt om det är kanske av sådan karaktär att den upprör och folk kanske tycker att jag är en idiot som tycker så men jag tycker helt ärligt att brandkåren inte borde åka dit och släcka bränderna. Låt det brinna, dem får själv leva i det.
Jag läste en artikel i sydsvenskan som fick mig att skratta. Den handlade om dålig skötsel från Hyresvärdens sida när det gällde bostäder på Rosengård. Folk tyckte att hyresvärden gjorde ett dåligt jobb som skötte området bättre "Vi har trasiga rutor och nerskräpat överallt". Därför menar många att hyresvärden borde ta sitt ansvar och ordna upp allting. Men ärligt talat: Vem är det som krossar rutorna? Vem slänger skräpet på marken? Vem tänder eld på både det ena och det andra? Ja inte fan är det hyresvärden i alla fall.
Nej, den här debatten har upprört mig ordentligt och jag kan bara säga att jag lider med de boende på Rosengård som verkligen sköter sig och vill anpassa sig till vårt samhälle men som får sitt anseende nersvärtat av några idioter som inte borde varit här från början.
//Martin Nerbring, Malmö
Vill också be om ursäkt ifall någon tagit illa upp av ovanstående tankar och funderíngar.
Martin och Artur - Fina minnen
Jag och Artur på studenten. Så härligt.
Det blir inte som man tänkt sig...alltid.
Onsdagen den 13/6 2006. Den dagen tog jag och mina klasskamrater studenten från Latinskolan.
Många av oss gick och snackade om att vi hade en sammanhållning utan dess like och att vi alltid skulle hålla samman och inte tappa kontakten. Visst, vi var jäkligt sammansvetsade när vi gick i gymnasiet och vi trivdes tillsammans och det var tre roliga år vi gick igenom. Självklart fanns det mindre roliga dagar också men det har väl alla?
Hur som helst...Nu så här ett bra tag efter studenten så känns det som att allt det där är som bortblåst vi har inte den där kontakten som alla snackade om.
Innerst inne fattade vi nog att vi inte skulle kunna hålla ihop 30 stycken efter gymnasiet då vissa åker på långresor, en del pluggar utomstäds eller kanske till med utomlands medan andra kanske har mycket jobb och inte har så mycket tid att träffas och umgås.
Men det är kanske just det som gör att det kommer bli så roligt och nostalgiskt med klassåterföreningar? För det är ju så det verkar när man pratar med mamma och pappa om hur deras återträffar har varit. Dem berättar hur kul det är att träffa sina gamla polare som man hängde med i plugget.
När passar det att ordna en klassfest? Hur ofta ska man ha det? Jag menar, jag trivdes så bra i klassen att jag skulle kunna ha en klassträff varje år, eller till och med varje månad.
Vem tar tag i det? Aja, någon gång blir det väl av hoppas jag.
Nu flyttar bror min. Får äntligen rummet för mig själv. Riktigt skönt då det är ganska jobbigt och vara 19 och dela rum med sin storebror. Inte för att han gör så mycket väsen av sig men det är jobbigt att inte ha ett eget krypin att dra sig tillbaka i när man behöver varva ner. Sen ska man inte sticka under stol med att kontrasterna mellan oss kanske är lite för stora om man ska dela rum med varandra. Han är mer lugn och sansad medan jag allt som oftast vill ha lite mer tempo i saker och ting. Exempelvis musiken. Han sitter gärna och lyssnar på musik med låg volym så att "han hör vad han tänker" medan jag vill ösa på lite för att få in varenda liten ton i stycket.
Nu väntar jag bara på att han ska flytta sina grejer också så att jag kan möblera om och ha det precis som jag vill.
Blir lite mer spejs här också. Vilket absolut inte är någon nackdel.
Höjdpunkter denna helgen:
*Ut med Björn ikväll. Går nog och tar någon öl och njuter av stunden.
*Påskmiddag hos mormor och morfar på imorgon.
*Efterlängtad comeback på fotbollsplanen då jag spelar match på söndag.
*Match med mina Pojkar 9 på måndag morgon.
Sköt om er allihopa!
SM3IL - Avgångsklass 2006. Ett härligt gäng.
Många av oss gick och snackade om att vi hade en sammanhållning utan dess like och att vi alltid skulle hålla samman och inte tappa kontakten. Visst, vi var jäkligt sammansvetsade när vi gick i gymnasiet och vi trivdes tillsammans och det var tre roliga år vi gick igenom. Självklart fanns det mindre roliga dagar också men det har väl alla?
Hur som helst...Nu så här ett bra tag efter studenten så känns det som att allt det där är som bortblåst vi har inte den där kontakten som alla snackade om.
Innerst inne fattade vi nog att vi inte skulle kunna hålla ihop 30 stycken efter gymnasiet då vissa åker på långresor, en del pluggar utomstäds eller kanske till med utomlands medan andra kanske har mycket jobb och inte har så mycket tid att träffas och umgås.
Men det är kanske just det som gör att det kommer bli så roligt och nostalgiskt med klassåterföreningar? För det är ju så det verkar när man pratar med mamma och pappa om hur deras återträffar har varit. Dem berättar hur kul det är att träffa sina gamla polare som man hängde med i plugget.
När passar det att ordna en klassfest? Hur ofta ska man ha det? Jag menar, jag trivdes så bra i klassen att jag skulle kunna ha en klassträff varje år, eller till och med varje månad.
Vem tar tag i det? Aja, någon gång blir det väl av hoppas jag.
Nu flyttar bror min. Får äntligen rummet för mig själv. Riktigt skönt då det är ganska jobbigt och vara 19 och dela rum med sin storebror. Inte för att han gör så mycket väsen av sig men det är jobbigt att inte ha ett eget krypin att dra sig tillbaka i när man behöver varva ner. Sen ska man inte sticka under stol med att kontrasterna mellan oss kanske är lite för stora om man ska dela rum med varandra. Han är mer lugn och sansad medan jag allt som oftast vill ha lite mer tempo i saker och ting. Exempelvis musiken. Han sitter gärna och lyssnar på musik med låg volym så att "han hör vad han tänker" medan jag vill ösa på lite för att få in varenda liten ton i stycket.
Nu väntar jag bara på att han ska flytta sina grejer också så att jag kan möblera om och ha det precis som jag vill.
Blir lite mer spejs här också. Vilket absolut inte är någon nackdel.
Höjdpunkter denna helgen:
*Ut med Björn ikväll. Går nog och tar någon öl och njuter av stunden.
*Påskmiddag hos mormor och morfar på imorgon.
*Efterlängtad comeback på fotbollsplanen då jag spelar match på söndag.
*Match med mina Pojkar 9 på måndag morgon.
Sköt om er allihopa!
SM3IL - Avgångsklass 2006. Ett härligt gäng.
