Det blir inte som man tänkt sig...alltid.
Onsdagen den 13/6 2006. Den dagen tog jag och mina klasskamrater studenten från Latinskolan.
Många av oss gick och snackade om att vi hade en sammanhållning utan dess like och att vi alltid skulle hålla samman och inte tappa kontakten. Visst, vi var jäkligt sammansvetsade när vi gick i gymnasiet och vi trivdes tillsammans och det var tre roliga år vi gick igenom. Självklart fanns det mindre roliga dagar också men det har väl alla?
Hur som helst...Nu så här ett bra tag efter studenten så känns det som att allt det där är som bortblåst vi har inte den där kontakten som alla snackade om.
Innerst inne fattade vi nog att vi inte skulle kunna hålla ihop 30 stycken efter gymnasiet då vissa åker på långresor, en del pluggar utomstäds eller kanske till med utomlands medan andra kanske har mycket jobb och inte har så mycket tid att träffas och umgås.
Men det är kanske just det som gör att det kommer bli så roligt och nostalgiskt med klassåterföreningar? För det är ju så det verkar när man pratar med mamma och pappa om hur deras återträffar har varit. Dem berättar hur kul det är att träffa sina gamla polare som man hängde med i plugget.
När passar det att ordna en klassfest? Hur ofta ska man ha det? Jag menar, jag trivdes så bra i klassen att jag skulle kunna ha en klassträff varje år, eller till och med varje månad.
Vem tar tag i det? Aja, någon gång blir det väl av hoppas jag.
Nu flyttar bror min. Får äntligen rummet för mig själv. Riktigt skönt då det är ganska jobbigt och vara 19 och dela rum med sin storebror. Inte för att han gör så mycket väsen av sig men det är jobbigt att inte ha ett eget krypin att dra sig tillbaka i när man behöver varva ner. Sen ska man inte sticka under stol med att kontrasterna mellan oss kanske är lite för stora om man ska dela rum med varandra. Han är mer lugn och sansad medan jag allt som oftast vill ha lite mer tempo i saker och ting. Exempelvis musiken. Han sitter gärna och lyssnar på musik med låg volym så att "han hör vad han tänker" medan jag vill ösa på lite för att få in varenda liten ton i stycket.
Nu väntar jag bara på att han ska flytta sina grejer också så att jag kan möblera om och ha det precis som jag vill.
Blir lite mer spejs här också. Vilket absolut inte är någon nackdel.
Höjdpunkter denna helgen:
*Ut med Björn ikväll. Går nog och tar någon öl och njuter av stunden.
*Påskmiddag hos mormor och morfar på imorgon.
*Efterlängtad comeback på fotbollsplanen då jag spelar match på söndag.
*Match med mina Pojkar 9 på måndag morgon.
Sköt om er allihopa!
SM3IL - Avgångsklass 2006. Ett härligt gäng.
Många av oss gick och snackade om att vi hade en sammanhållning utan dess like och att vi alltid skulle hålla samman och inte tappa kontakten. Visst, vi var jäkligt sammansvetsade när vi gick i gymnasiet och vi trivdes tillsammans och det var tre roliga år vi gick igenom. Självklart fanns det mindre roliga dagar också men det har väl alla?
Hur som helst...Nu så här ett bra tag efter studenten så känns det som att allt det där är som bortblåst vi har inte den där kontakten som alla snackade om.
Innerst inne fattade vi nog att vi inte skulle kunna hålla ihop 30 stycken efter gymnasiet då vissa åker på långresor, en del pluggar utomstäds eller kanske till med utomlands medan andra kanske har mycket jobb och inte har så mycket tid att träffas och umgås.
Men det är kanske just det som gör att det kommer bli så roligt och nostalgiskt med klassåterföreningar? För det är ju så det verkar när man pratar med mamma och pappa om hur deras återträffar har varit. Dem berättar hur kul det är att träffa sina gamla polare som man hängde med i plugget.
När passar det att ordna en klassfest? Hur ofta ska man ha det? Jag menar, jag trivdes så bra i klassen att jag skulle kunna ha en klassträff varje år, eller till och med varje månad.
Vem tar tag i det? Aja, någon gång blir det väl av hoppas jag.
Nu flyttar bror min. Får äntligen rummet för mig själv. Riktigt skönt då det är ganska jobbigt och vara 19 och dela rum med sin storebror. Inte för att han gör så mycket väsen av sig men det är jobbigt att inte ha ett eget krypin att dra sig tillbaka i när man behöver varva ner. Sen ska man inte sticka under stol med att kontrasterna mellan oss kanske är lite för stora om man ska dela rum med varandra. Han är mer lugn och sansad medan jag allt som oftast vill ha lite mer tempo i saker och ting. Exempelvis musiken. Han sitter gärna och lyssnar på musik med låg volym så att "han hör vad han tänker" medan jag vill ösa på lite för att få in varenda liten ton i stycket.
Nu väntar jag bara på att han ska flytta sina grejer också så att jag kan möblera om och ha det precis som jag vill.
Blir lite mer spejs här också. Vilket absolut inte är någon nackdel.
Höjdpunkter denna helgen:
*Ut med Björn ikväll. Går nog och tar någon öl och njuter av stunden.
*Påskmiddag hos mormor och morfar på imorgon.
*Efterlängtad comeback på fotbollsplanen då jag spelar match på söndag.
*Match med mina Pojkar 9 på måndag morgon.
Sköt om er allihopa!
SM3IL - Avgångsklass 2006. Ett härligt gäng.
Kommentarer
Trackback
