Vemod. En känsla som löper amokk inom mig just nu.
Kollo börjar på Lördag. Jag ser fram emot det. Kollo är det absolut roligaste som finns. Hade man kunnat arbeta med kollo året runt så hade jag gjort det.
Men detta året ser jag inte enbart fram emot det. Det finns något som gör att det känns vemodigt att börja jobba på kollo i år.
En stor del i det hela är att på från min stuga är det enbart jag av killarna från förra året som är kvar.
Vi kommer vara 3 killar och 5 tjejer på stugan. Missförstå mig inte, jag kommer bra överens med tjejer men ibland vill man bara snacka skit med en killpolare.
Emelie menar att jag har ju henne och jenny och visst har jag det. Men en del grejer är inte så att man pratar med tjejer om det. Det handlar inte om några djupa grejer men ytligt skitsnack med en annan kille är nog så viktigt.
Detta året kommer två killar till kollo som inte har varit med förut. Och Emelie och hennes mamma säger till mig hela tiden att man ska inte ha förutfattade meningar och så här. Vilket jag egentligen håller med om men, jag har ingen bra känsla av dem.
Dem är säkert jättetrevliga och så men jag tror att dem i sina personligheter ligger för långt ifrån mig för att jag ska kunna anförtro mig åt dem och snacka skit.
Kollo kommer inte vara som tidigare år. På gott och ont. Vi får se hur det blir. Jag hoppas att jag har fel om de nya kollofolken. Men min magkänsla säger att jag har rätt.
Var i stugan i helgen. Med Emelie. Och fan vad jag njöt. Det var så skönt och så befriande att komma upp där. Jag hade lätt kunnat stanna där hela veckan fram till kollo men, man får tänka lite på folket omkring sig också.
Jag ska nog åka upp där en gång innan vi åker till ******* den 21 augsuti. Jag måste nog det. Jag får helt enkelt ta mig tid till det. Har inget jobb hemma som håller mig kvar. Sen får vi hoppas att jag efter Turkiet får jobb. Annars blir det tajt. Men men, den tiden den sorgen.
Ha det fint allihopa!
Ciao!
Martin
Men detta året ser jag inte enbart fram emot det. Det finns något som gör att det känns vemodigt att börja jobba på kollo i år.
En stor del i det hela är att på från min stuga är det enbart jag av killarna från förra året som är kvar.
Vi kommer vara 3 killar och 5 tjejer på stugan. Missförstå mig inte, jag kommer bra överens med tjejer men ibland vill man bara snacka skit med en killpolare.
Emelie menar att jag har ju henne och jenny och visst har jag det. Men en del grejer är inte så att man pratar med tjejer om det. Det handlar inte om några djupa grejer men ytligt skitsnack med en annan kille är nog så viktigt.
Detta året kommer två killar till kollo som inte har varit med förut. Och Emelie och hennes mamma säger till mig hela tiden att man ska inte ha förutfattade meningar och så här. Vilket jag egentligen håller med om men, jag har ingen bra känsla av dem.
Dem är säkert jättetrevliga och så men jag tror att dem i sina personligheter ligger för långt ifrån mig för att jag ska kunna anförtro mig åt dem och snacka skit.
Kollo kommer inte vara som tidigare år. På gott och ont. Vi får se hur det blir. Jag hoppas att jag har fel om de nya kollofolken. Men min magkänsla säger att jag har rätt.
Var i stugan i helgen. Med Emelie. Och fan vad jag njöt. Det var så skönt och så befriande att komma upp där. Jag hade lätt kunnat stanna där hela veckan fram till kollo men, man får tänka lite på folket omkring sig också.
Jag ska nog åka upp där en gång innan vi åker till ******* den 21 augsuti. Jag måste nog det. Jag får helt enkelt ta mig tid till det. Har inget jobb hemma som håller mig kvar. Sen får vi hoppas att jag efter Turkiet får jobb. Annars blir det tajt. Men men, den tiden den sorgen.
Ha det fint allihopa!
Ciao!
Martin
