Fantasy! Att komma bort från verkligheten!
Pratar i skrivandes stund med en väldigt nära vän. Pratat lite om att komma bort från verkligheten. Att fantisera. Att leva i en fiktiv värld för en stund. Jag tycker det är viktigt. I alla fall för min egen del. Att komma bort från verkligheten och bara "vara på låtsas". Inte bara när allt känns tungt och jobbigt. Utan också när det mesta känns bra. Det känns bra när man kan avlasta hjärnan från allt man upplever i verkligheten. Fantasin är ju minst lika drivkraftig som verkligheten. I alla fall enligt mig.
Vare sig man fantiserar om en kvinna eller om man fantiserar att man är någon annan person, typ någon kändis eller något. Det låter jävligt löjligt och töntigt. Det tycker jag också men det känns ändå som en viktig del för mig att få vara lite töntig och löjlig ibland.
De som känner mig vet att jag kan vara både töntig och löjlig samtidigt som jag kan vara seriös och allvarlig också. Och det helt utan att vara två olika personer. Det gör att jag känner mig jävligt trygg. Jag vet var jag har mig själv och jag vill i alla fall tro att jag är bra på att kunna värdera när jag ska vara det ena eller det andra.
Fantasier är bra. Dem kan vara hur okomplicerade man än vill. Det är inte förrän man försöker förverkliga dem som komplikationer uppstår. Tro mig, jag vet. Nej, fantasier ska vara fantasier. Ibland kan det gå bra att förverkliga dem men, det är inte ofta. Det tror jag inte i alla fall. Men jag, som alla andra, kan också ha fel. Men visst är det skönt att ha en långvarig fantasi, utan komplikationer och utan problem?
Snart är det dags för min tenta. Det kommer bli salstenta och jag vet inte, alla man pratar med är så hypade och så nervösa inför den att jag börjar bli lite rädd att jag inte tar den på så stort allvar. Jag är inte nervös. Jag är precis som jag har varit hela utbildningen: Övertygad om att det kommer gå bra. För det kommer ju gå bra. Eller? Borde jag bli lite nervös? Jag vet ju inte alls vad som kommer på tentan. Kanske kommer något som jag inte alls läst om? Kanske missar jag den viktigaste biten på hela tentan? Vet jag vilka nyckelord och begrepp som är centrala för tentan?
Nä vet ni vad, det kommer fan ta mig lösa sig denna gången också. Det känns som att jag är menad att bli lärare just nu och då kan det ju inte gå åt skogen. Det kan det inte.
Skulle det mot all förmodan gå åt skogen så får jag ju en chans till. Så det är lugnt. Jag är inte orolig. Jag tar det som det kommer. Jag kan ju inte direkt göra något annat.
En sak som jag tänkt på mycket gällande mitt yrkesval är relationen till eleverna. Jag har alltid tyckt att en god och positiv relation, gärna öppen, är fördelsaktig. Men så fort man pratar om det så får man höra: "Bli inte för mycket kompis med barnen bara. Då stör du balansen". För mig låter det som den gamla skolan med en sur gammal kärring eller gubbjävel med sina pekpinnar. Jag hade en samhällslärare i gymnasiet som knappt hälsade på mig vid sidan av skolan. Inte fan ska jag bli sån. Jag kanske ger mig ut på djupt vatten men jag ska fan visa alla tvivlare att jag kan bli en grym lärare, en grym pedagog, trots att jag blir "för mycket" kompis med barnen.
Jag tror att det handlar om ömsesidig respekt. Kan du lära barnen det så har du rott det i hamn. Det är jag övertygad om.
Vet att många tycker att det är fel väg att gå. Men får jag inte gå den vägen så kommer jag inte bli lärare. Då kommer jag byta bana. Det är ett som är säkert.
Jag vet att jag kommer bli Sveriges bästa pedagog. Det blir jag.
Så God Natt allihopa! Hoppas ni njutit av denna läsningen också. För jag har njutit av skrivningen!
Beslutsvårigheter.
Beslut kan vara enkla att ta. Beslut kan också vara svåra att ta. Just nu står jag inför ett beslut som jag inte vet om det är lätt eller svårt. Egentligen är det jävligt lätt. Men av förklarliga skäl så är det ett jävligt tufft beslut att ta. Jag har spelat fotboll i Eriksfälts FotbollsFörening i en herrens massa år. Jag började i fotbollsskola när jag var 4 och spelade tills jag var 12. Därefter spelade jag i en annan icke nämnd förening för att vid 16 års ålder återkomma till klubben som fostrat mig.
Nu står jag inför valet att fortsätta vara Eriksfält trogen eller starta om i Nydala IF, som jag varit utlånad till under sista delen av säsongen.
Jag trivs jävligt bra i Nydala och det känns som att läget i Eriksfält är lite obalanserat. Men, jag har ju trots allt mitt fotbollshjärta i Fältet och det skulle vara med tudelade känslor jag isåfall lämnade klubben.
Sen är det tränarfrågan också. Jag går inte till Nydala om inte deras nuvarande tränare är kvar. Det lutar ju åt att han är kvar men man vet aldrig förrän det är spikat. Så lite avvaktande är jag....
Jag är stärkt. Av vad vet jag inte direkt. Men jag känner mig starkare och självsäkrare än på länge. Skönt att kunna säga precis vad man tycker och tänker utan att vara orolig att man ska få en massa fiender.
Blir folk lacka över att få höra sanningen så får de bli det. Jag klarar mig. GOTT E DET!!!
Tänk om man hade haft samma styrka för ett par år sedan. Så grymt det hade varit då.
Men skit nu i löken och ta räksalladen.
Jag börjar bli vuxen. Det känner jag nu. En pojke på min praktik frågade hur det känns att vara vuxen. Jag visste inte vad jag skulle svara. För som jag sagt innan så har jag inte kännt mig speciellt vuxen. Eller så har jag det men att den känslan inte är speciell. Jag fick svara honom att jag inte kände mig vuxen. Att jag fortfarande lekte och tjoade som när jag var "barn". Kanske inte det som mina pedagogkolleger hade föredragit men det är fan bättre att vara ärlig mot ungarna. De lär ju komma till den dagen de blir vuxna dem med....
Så Cattis och Jessica....nu har jag uppdaterat lite och jag lovar att försöka bli mer kontinuerlig och uppdatera oftare. FÖRSÖKA! =)
Ha det gott allesammans...
Life is good...
Imorgon har jag bott i min lägenhet i en vecka och man är redan hemmastadd. Det känns hur bra som helst.
Skolan känns roligare och fotbollen tar jag som den kommer. Har haft skitroligt i Nydala nu i slutet av säsongen.
Var ju bara tänkt som ett lån från Eriksfält först men jag vet inte i nuläget om jag spelar i Eriksfält eller Nydala nästa år.
Det är i Eriksfält jag vill spela men det är just det: Jag vill SPELA och visst jag har varit skadad under stora delar av säsongen
men hade ändå önskat lite mer speltid.
Aja, den tiden den sorgen.
Har börjat läsa också. Nu präglas läsningen mycket av skolan eftersom vi har mycket att läsa. Så det blir mycket akademiska och
teoretiska böcker men även lite skönlitteratur vilket faktiskt är jävligt rogivande.
Jag har inte läst så mycket innan. Man har känt att man inte har haft så mycket tid till det.
Men nu när jag flyttat så har jag insett att tiden har jag haft hela tiden men inte tagit mig den tiden till att
sätta mig ner en halvtimme eller så och bara koppla av.
Här hemma lägger jag mig i badet och läser, sätter mig i soffan, ligger i sängen och läser. Jag tar mig tiden att läsa.
Helt grymt. Just nu läser jag "Om unga män". En rätt intressant bok. I alla fall inledningsvis. Resten vet jag inte. :P
Aja, nu har jag i alla fall uppdaterat lite..:P
Sköt om er. Peace!
