Smärta!
Jag vet egentligen inte hur jag ska börja detta inlägget.
Så mycket man vill skriva men vet inte egentligen hur man ska skriva det.
Jag har aldrig förr kännt smärta genom att se på någon annan.
Igår gjorde jag det.
Jag kände min lillebrors smärta när han låg där på sjuksängen.
Jag vet precis vad han kände. Jag var med om samma sak när jag var nio. Det är känslor som biter sig fast. Jag fick till och med rysningar idag när jag tänkte på det.
Det som är störigt är att det är så fucking jävla dålig tajming på allt. Egentligen är jag för stolt för att erkänna det men just nu känns det som att jag håller på att tappa motivationen för skolan. Det känns som om det finns viktigare saker just nu att ta hand om...
Och jag vet också att det är tabu att säga så. Speciellt när det gäller mig. Det känns som om alla förväntar sig att det ska gå som på räls för mig. Jag får liksom inte ha downs.
Kanske är det bara nu jag känner så men det är så det är i all fall.
Som tur var klarar min lillebror sig med en handskada...denna gången...
Som sagt, jävligt dålig tajming. Kommer inte vara några roliga kommande dagar nu...
