Magaluf Del 2
Dag 5 Onsdag - La Bodega borrar in sig i våra hjärtan!
Vaknar runt 12 av att telefonen ringer. Det är inget nummer jag känner igen så i vanliga fall hade jag struntat i det när det ringer och jag sover men denna gången svarade jag och jag möts av en röst som säger: "Har du problem med mig?" på en något knacklig svenska. Först tänker jag: "vafan, vem e nu du?" sen kommer jag till insikt att det är ju fan ta mig Arber från jobb. Jag tror att han under en vecka frågade mig typ 100 gånger om jag hade problem med honom. På skoj naturlgtvis. Senare i samtalet så säger han att om jag och Kula någonsin får problem så ska vi komma till honom och han ska hjälpa oss. Men inte med våld. Han ska ha dialog med dem som bråkar med oss. Jävla skön lirare. Efter en lten stund tar Bönne över telefonen och säger en sak som får mig att bli nöjd: "Vi har skitkasst väder". Lite grymt då att vi har 35 grader hos oss.
I och med att jag blev väckt av telefonen så var det nästan en omöjlighet att somna om så jag bestämde mig för att väcka någon av de andra för att gå ut till poolen och sola lite och bada. Ligger vid poolen ett par timmar och lyssnar till Stockholmstjejernas diskussioner om gårdagen m.m.
Dem verkade ha en ganska trevlig kväll inne på Casablanca.
Efter några timmars solande gav vi oss iväg för att för första gången bemöta den så omtalade resturangen: LA BODEGA. Innan vår avresa fick vi tipset om att äta där då dem serverade världens absolut godaste mat. Så vi tänkte: What the hell, vi prövar det. När vi kom dit togs vi emot av en schysst kille som var från Hässleholm. Han frågade oss om vi varit där tidigare och vi svarade naturligtvis att vi inte hade det.
Då rekommenderade han starkt att vi skulle prova deras Fajitas. Frästa grönsaker med valfri fyllning, tunnbröd i massor och tre goda såser i Aioli, Guacamole och Salsa. Vi nappade på förslaget och jag, gren och tonny valde Fajitas Combo med kyckling och beef. Kula valde Fajitas med bara Kyckling.
Och det var som legenden sa: Den absolut härligast och grymmaste matupplevelse jag varit med om. Det var starkt så in i helvete men gott va det. man kunde inte få nog av det och man fick så mycket att magen nästan skulle spricka. Jag trodde inte man kunde bli förälskad i en resturang men jag blev det.
En annan skön grej på La Bodega var att vi av Staffan och Simon fått höra att där jobbade en tjej som hette Ofelia som var hur underbar som helst och hur trevlig och go som helst. Saken va bara den att hon var så liten. hon va ganska liten. Inget fel i det. Men när jag såg henne så skrattade jag inte för att hon såg konstig ut utan för att Staffan och Simon berättat att när dem var i Magaluf så hade dem två och Fjortis snackat om att när man såg på Ofelia så fick man känslan av att man bara ville kasta en i väggen och när jag såg Ofelia och fick upp tanken i huvudet så såg det jäkligt komiskt ut. Nu försökte vi aldrig det. Men tanken på hur det skulle vara finns fortfarande hos mig.
Efter maten gick vi mot vårt hotell. På vägen stannade vi till vid en arkadhall och spelade lite basket. Tonny verkade ha mest flyt och vann alla omgångar medan vi andra tre fick turas om att hamna på de tre andra platserna.
Förfest på vårt hotellrum som det brukar vara. Dock hade vi oturen att det hade flyttat in en tråkig familj. PÅ ETT UNGDOMSHOTELL I MAGALUF!!!! Och denna familjen tyckte inte om att spelade musik så sent så hotellpersonalen fick komma och be oss att stänga av musiken. Detta var ganska bull men det fick inte ner vårat humör utan vi fortsatte dricka lite utan vår musik och sen bar det av med Taxi till Grabbarna Grus.
När taxin stannar så får vi en jäkla service och personalen på Grabbarna öppnar dörren till oss. Verkligen schysst. Av vad jag har fått erfara så var det den välkända Boten Anna som öppnade vår dörr. Ganska fräsigt om man tänker efter. Beställde en piggelin då personalen på Grabbarna Grus faktiskt gjort en god sådan kvällen innan. Dock fick jag ingen Piggelin men väl en P2 eftersom det hade blivit någon felbeställning och jag sa att jag kunde ta dem så att de slapp hälla ut dem. Jag fick självklart de 3 drinkarna för reducerat pris. 2.50? stycke. Ganska fair deal.
Kvällen gick vidare och vi bestämde oss för att gå till vår avslutningsplats: Casablanca. Mycket folk och vi träffade en polare från Malmö, Tim. Efter att ha varit på Casablanca ett tag sa Tim: Vi drar här ifrån nu, det är bara en korvfest ändå. Okej, sa vi och vi gick till Den Glade Viking där det blev dans och fullt ös. Men efter ett tag där så var det dags för dem att stänga så vi gick ut för att bestämma nästa ställe. Tim och Danne ville hitta någon soft pub medan Gren ville dra in på Casablanca igen. Jag och Tonny däremot var ganska trötta och något förkylda så vi bestämde oss för att gå hem och nanna kudden. Vilket vi gjorde....
Dag 6 Torsdag - First contact on the last night with the Danish girls
Torsdagen blev ganska lugn mitt på dagen. Många av oss var trötta och det fanns inte mycket engagemang för att hitta på något. Käka på KFC och kollade på en väldigt "imponerande" människa som tjänade pengar på att sitta still och låtsas vara en staty. Måttligt roande.
Kvällen däremot blev lite mer livad. Carro och Lydia som också bodde på hotellet kom ner och frågade ifall dem fick förfesta med oss. Vi är inte sånna som tackar nej till det utan vi bjöd in dem på förfest och hade jäkla trevligt. Nästan för trevligt för en av oss. Han kom nämligen aldrig ut. Han fick stanna hemma på rummet. Efter att ha hällt i sig lite för mycket. Hemskt vad vissa gör i kvinnligt sällskap. I alla fall vi andra tre plus tjejerna drog iväg och jag kommer ärligt talat inte ihåg ifall vi mellanlandade på någon pub eller bar eller om vi drog direk in på Casablanca.
Hur som helst så var vi i alla fall inne på Casablanca och vi hade skittrevligt där. Inne på Casablanca fick jag syn på en av de danska pigerna som bodde på samma hotell som oss och tänkte att vafan man kan väl gå fram och snacka lite med henne. Det visade sig att hon var ganska trevlig och hennes kompis anslöt sedan till vårt bord och strax därefter anslöt Gren också till bordet och vi fyra snackade rätt länge. Efter ett tag fick jag syn på Wrangel vid baren och sprang bort där en kort stund för att snacka lite med honom. Samtidigt började ett gäng stockholmare sjunga ramsor om Stockholm och vi ville ju inte vara sämre så vi sjöng ramsor om skåne. Det gillades tydligen inte och 08.orna började sjunga att vi skulle förena skåne med danmark. Inte fan tar vi skåningar illa upp för det så vi sjöng med och stockholmarna blev argare. Därefter sjöng vi, något provocerande, en sång om att Stockholm är en förort till Malmö. Inte heller detta gillades varpå en av stockholmarna började knuffas. Vad som sedan sades är för mig en mörk ruta men jag fick i alla fall ta emot fler knuffar. Sen vet jag med mig att jag sa till både Wrangel och Artur: Om dem knuffar mig en gång till blir det bråk, backar ni upp mig? Och ni som känner mig vet att jag aldrig skulle starta en fight. Knappt ens delta i en så ni kanske förstår hur full och irriterad jag var? Hur som helst så blev det aldrig något bråk då danskorna drog med mig ut och vi började gå hemåt mot hotellet.
Väl på hotellet bjöd vi danskorna på mera groggar och vi satt och snackade och hade det väldigt trevligt. In på rummet kom sedan Tonny med en av hotellets stockholmstjejer. Den tjej som hade varit samtalsämne hela veckan. Och Tonny hade henne i sina armar. Way to go Tonny! Det framgick sedan att Tonny var helt såld. Han längtade som fan tills han stack upp till Stockholm för sin militärtjänstgöring inom Militärpolisen. Han ska ju göra den i stockholm. Glad för hans skull.
hur som helst våra danskor skulle hem dagen efter och var tvungna att gå från oss vid 08.00 för att packa då deras buss gick 11.00. Lite synd att man tog kontakt med dem så sent. Men men..inget att göra något åt.
Dag 7 Fredag - Den dag som i efterhand påverkat mig mest.
Fredagen började med väckning på rummet då Tonny kom in klockan 10.00. 10.00!!!!! Vi hade bara fått knappt två timmars sömn. Aja, han fick med oss upp till poolen där man i alla fall kunde vila lite. Vi låg vid poolen nästan hela dagen då alla var sega. Tonnys dröm och hennes väninnor skulle åka hem denna dag och Tonny var nog lite ledsen för det. Hehe.
På eftermiddagen blev det en liten promenad mot La Bodega. Det var bara en sak och Tonny påpekade det. Vi var ute i ganska för mycket god tid. La Bodega öppnade 18.30 och vi hade nästan en timme kvar tills dess. Vi satte oss på en bänk en stund med en läsk i handen och jag somnade till lite. Då passade Gren och dem andra på att ta bilder på mig. Inte snällt men faktiskt lite småkul.
När vi äntligen kunde sätta oss ner vi bord på La Bodega så vandrade Artur, Wrangel och Wingman förbi. Dem berättade att Wingman på morgonen hade varit tvungna att springa för livet då deras grannar busat lite med en av kristianstadgrabbarnas grejer inne på hotellrummet. Den här grabben trodde att det var Wingman och blev rasande och dem hade tydligen hoppat från balkong till balkong. Låter läskig men komiskt.
Kvällen som följde blev en liten förfest hos Wrangel och hans liga. Vi skulle alla på räkfrossa på Casablanca. En trevlig smånätt förfest. Vid 23.00 gick jag, tonny, gren och Kula mot Casablanca för att inte komma för sent. Det va ju bara gratis dricka mellan 23-02. Man måste utnyttja tillfällena. Jag satte mig först vid Tonny, Kula, Gren och Tim och Danne. När jag sedan såg att Wrangel och company anlände flyttade jag bort till dem. Det blev en trevlig kväll. Inte bara för att skalningen av räkor blev ett kollektivt nöje utan också för det trevliga sällskapet.
Wrangels grannar var helt underbara människor och fastnade för en viss person. Lisen, eller Louise som hon egentligen heter. Hon är helt otrolig. Vacker, trevlig, rolig och har en charmande stockholmsk dialekt. Vi satt nog och snackade vi bordet nästan hela kvällen och det enda jag ångrar var att jag inte träffade henne tidigare.
Vi gick tillbaka till Balear Beach och snackade och mös lite och hade det väldigt trevligt. Lite sorgligt dock att det var sista kvällen. Men stunden ute på balkongen med den stjärnklara himlen ovanför och vattnet flytandes bara ett stenkast utanför hotellet tillsammans med Lisen, den stunden skulle jag aldrig vilja byta bort mot något.
Det tråkiga är att hon bor i Stockholm och jag bor i Malmö. Vi kommer ju definitivt ha kontakten kvar med varandra och jag hoppas vi träffas så ofta om möjligt.
Klockan började närma sig sju och det var dags för mig och gren att åka hem till vårt hotell då vår buss skulle hämta oss klockan 8. Dyr taxi hem, dock i expressfart.
Dag 8 Lördag - Hemfärden
Det blev som ni kanske förstår ingen sömn denna natten och jag och Gren packade våra sista grejer innan vi gick ut och satte oss vid receptionen. Trött så in i helvete va man också.
Hemresan blev lugn och bra trots att piloten verkade lite osäker i landningen. Aja, vi kom ner helskinnade i alla fall.
Och därmed var den absolut roligaste och minnesvärda resan avslutad och jag hoppas innerligt att det blir en likadan nästa år.
Tack Tonny för att du trots utjatade skämt höll stämningen uppe och såg till att det inte blev någon död sekund när vi var igång och festade.
Tack Kula för att orkade stå ut att dela rum med mig och för att du lät oss spela andra låtar än dina.
Tack Gren för att du tog hand om gruppen och såg till att ingen lämnades helt ensam.
Tack också til Wrangel, Artur, Wingman, Mark, Erik, Martin, Danny, Bjergan, Svenne, Tompa, Maggi, Emma, Bea, Frida och Camilla för att ni har varit utomordentligt grymma när det kommer till Partaj och fest. Assköna allihopa.
Och ett speciellt TACK till Lisen som upplevde den allra vackraste stund i mitt liv hittills med mig. Vi ses snart.!
//Martin Nerbring\\ Over and out!
