Uppdate from Nerbring
Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen och jag har faktiskt varit sugen på att skriva tidigare men jag har inte orkat. Hur jobbigt det nu kan vara. (?)
En del grejer har hänt sedan jag skrev sist. Lillebror har konfirmerat sig. Studenterna har börjat fira. Jag har fått förhöjd lön.
Att lillebror konfirmerade sig är det nog bara jag som ser någorlunda seriöst på. Min släkt verkar inte tycka att det är värt att fira. Den enda, förutom pappa, från pappas sida som kom var farmor. Ingen annan från den sidan var där och uppvaktade. Och dem som va där från mammas sida gav upp redan efter två timmar. Tråkmånsar. Aja, lillebror blev glad för presenterna i alla fall.
Studentfesterna har startat och jag var på två stycken i onsdags. Dels så tog Sharon studenten och dels så tog Kim studenten. Jag började hos Sharon eftersom den festen var i Bunkeflo och Kim bor granne med mig så det var lite enklare att ta sig hem. Trevlig släkt hon har, Sharon. Kanske där ifrån Sharon har fått sin personlighet ifrån. Intressant var Sharons bror Tom och hans berättande om den Israeliska armen och värnplikten där. Det är första gången någon har fått mig intresserad av snack om sånt där militärbabbel. I alla fall. Sharon var glad, vilket skulle varit konstigt om hon inte var en sådan här dag. Dock var hon trött och bestämde sig för att ta det lugnt med firandet. Victors piga Maja kom och hämtade mig, Victor och Sebbe för att köra oss till Lindeborg. På Lindeborg så ringde jag Kim som tyckte att jag skulle ta mig upp till honom och hälsa på. Vilket jag gjorde. Väldigt trevligt. Då både min tränare och min förra tränare var där och en del av mina lagkamrater var där så blev det en del fotbollssnack. Kanske inte så konstigt. Man pratar ju gärna om det man kan något om. Efter en mildare övertalning följde jag med Kim & C:o ut. Vi skulle in på Amiralen. Det tråkiga där var att kön var så lång och att Tom, Kims storebror bara kunde ta in ett par stycken. Förståeligt men samtidigt lite tråkigt. Kim hade i alla fall ball och det var det som var syftet med kvällen.
Hemfärden som följde var inte så märkvärdig.
Igår var det dags för mig att få min första tatuering. Det blev mitt efternamn i gammal engelsk stil på vänster underarm. Riktigt fräsigt om jag får säga det själv. Lite ont gjorde det i slutet när han skulle fylla i sista bokstaven. Armen var öm och det var på det känsligaste stället. Men jag lyckades härda denna pärs och nu har jag en fin tatuering att visa upp.
Fotboll blir det som alltid mycket av. Bl.a. så har jag äntligen blivit uttagen i A-truppen. Inte en dag för tidigt. Jag har tyckt mig förtjäna en plats där tidigare men har inte fått chansen. Nu har dock en handfull spelare skadat sig eller dragit på sig en massa onödiga varningar så nu får jag chansen. Hoppas bara att jag får hoppa in också.
Pojkarna som jag tränare är fortsatt duktiga och vi är ordentligt svårstoppade. Snart är vårsäsongen slut och för mig väntar en semesterresa till Magaluf i Juli.
Jag lovar att ha skrivit ett par gånger innan det. Hehe. Ha det fint. Ciao!
//Martin Nerbring
En del grejer har hänt sedan jag skrev sist. Lillebror har konfirmerat sig. Studenterna har börjat fira. Jag har fått förhöjd lön.
Att lillebror konfirmerade sig är det nog bara jag som ser någorlunda seriöst på. Min släkt verkar inte tycka att det är värt att fira. Den enda, förutom pappa, från pappas sida som kom var farmor. Ingen annan från den sidan var där och uppvaktade. Och dem som va där från mammas sida gav upp redan efter två timmar. Tråkmånsar. Aja, lillebror blev glad för presenterna i alla fall.
Studentfesterna har startat och jag var på två stycken i onsdags. Dels så tog Sharon studenten och dels så tog Kim studenten. Jag började hos Sharon eftersom den festen var i Bunkeflo och Kim bor granne med mig så det var lite enklare att ta sig hem. Trevlig släkt hon har, Sharon. Kanske där ifrån Sharon har fått sin personlighet ifrån. Intressant var Sharons bror Tom och hans berättande om den Israeliska armen och värnplikten där. Det är första gången någon har fått mig intresserad av snack om sånt där militärbabbel. I alla fall. Sharon var glad, vilket skulle varit konstigt om hon inte var en sådan här dag. Dock var hon trött och bestämde sig för att ta det lugnt med firandet. Victors piga Maja kom och hämtade mig, Victor och Sebbe för att köra oss till Lindeborg. På Lindeborg så ringde jag Kim som tyckte att jag skulle ta mig upp till honom och hälsa på. Vilket jag gjorde. Väldigt trevligt. Då både min tränare och min förra tränare var där och en del av mina lagkamrater var där så blev det en del fotbollssnack. Kanske inte så konstigt. Man pratar ju gärna om det man kan något om. Efter en mildare övertalning följde jag med Kim & C:o ut. Vi skulle in på Amiralen. Det tråkiga där var att kön var så lång och att Tom, Kims storebror bara kunde ta in ett par stycken. Förståeligt men samtidigt lite tråkigt. Kim hade i alla fall ball och det var det som var syftet med kvällen.
Hemfärden som följde var inte så märkvärdig.
Igår var det dags för mig att få min första tatuering. Det blev mitt efternamn i gammal engelsk stil på vänster underarm. Riktigt fräsigt om jag får säga det själv. Lite ont gjorde det i slutet när han skulle fylla i sista bokstaven. Armen var öm och det var på det känsligaste stället. Men jag lyckades härda denna pärs och nu har jag en fin tatuering att visa upp.
Fotboll blir det som alltid mycket av. Bl.a. så har jag äntligen blivit uttagen i A-truppen. Inte en dag för tidigt. Jag har tyckt mig förtjäna en plats där tidigare men har inte fått chansen. Nu har dock en handfull spelare skadat sig eller dragit på sig en massa onödiga varningar så nu får jag chansen. Hoppas bara att jag får hoppa in också.
Pojkarna som jag tränare är fortsatt duktiga och vi är ordentligt svårstoppade. Snart är vårsäsongen slut och för mig väntar en semesterresa till Magaluf i Juli.
Jag lovar att ha skrivit ett par gånger innan det. Hehe. Ha det fint. Ciao!
//Martin Nerbring
Kommentarer
Postat av: CR
UPPDATERA;) pyss
Trackback
