I will be remembered for many generations.

Vi redovisade våra musikvideos i skolan idag. Det blev 4 grymma videos. Låtvalen var grymma, vi hade valt Soul Asylum - Runaway train, en grupp hade valt The Ark - It takes a fool to remain sane, en annan hade valt Christina Aguilera - You are beautiful och den sista hade valt Metallica - Nothing else mathers. Speciellt den sista är jävligt mäktig. Jag fick rysningar när jag hörde den idag.
Men det jag reagerade mest på var när jag lyssnade på vår låt och kollade på videon. Jag fick en olustig känsla i kroppen. Efter låten diskuterade vi hur vi hade tänkt osv. När alla vi i gruppen berättade hur tankegången varit och vad vi försökt förmedla kom jag och tänka på att det skulle kunna vara mig det handlade om. Visst, jag spelade den rollen som jag kände igen mig i, men ändå...

Ibland känns det inte alls roligt att diskutera saker i klassen, just för att jag ibland känner mig träffad och illa till mods.

Aja, hittar jag lägenhet så är den värsta stormen över.

//Martin Nerbring\\