Back to reality...
Nu är kollo slut och man är tillbaka i det som får lov att kallas verkligheten. För det är lite så det känns. Kollo är en sluten värld där man lever nära sina kolleger, äter med dem och det är lite som en av mina arbetskamrater sa:
"Kollo är stort, man andas, äter, skiter och lever kollo"
Nu när jag sitter här och funderar på sommaren som gått får jag bara positiva bilder. Precis som förra året.
Ända skillnaden är att då var allting nytt. Det var så många nya intryck och jag kommer ihåg hur allting brast för mig på slutfesten när jag satt och snackade med Erik och Dennis i lekstugan.
Detta året brast det inte för mig. Det var dock väldigt känslosamt även detta året på slutfesten. Roffe, kungen av kollo gjorde sitt sista år som kollointendent och chef nere i Höllviken och det var en hel del som fällde tårar.
Roffe var och är en legend för alla som har varit på kollo de senaste tio åren. Både barn och ledare.
Men när en epok går i graven föds en ny och så även denna gång. Christer som ska ta över är hur grym som helst och kan nog axla den stora mantel som det innebär att ta över efter Roffe.
Jag ser bara positivt på nästa kolloår.
Men för att återgå till verkligheten här hemma känns timmarna väldigt långa. Det har varit hektiska dagar för mig de senaste veckorna.
Kollo har ett högt tempo och jag trivs med det. Dagarna går fort och kanske gick dem för fort detta året.
I lördags morse åkte man direkt från kollo till Eskilsminne för att vara med grabbarna under de två sista dagarna på Eskilscupen.
Helt enormt roligt att vara med dem och jag tror det var en bra övergång att gå från kollo till grabbarna. Det blev liksom inte sådär jättedrastiskt utan det blev en mjuk övergång.
Men ändå känns timmarna fortfarande jättelånga. Man är van vid att ha saker att göra hela tiden men här hemma har man inte det på samma sätt.
I och för sig har jag mycket att göra men den här dötiden framför datorn och framför TV:n i soffan har jag inte upplevt på länge och än om det är skönt att bara andas ut så är jag inte bekväm i situationen.
Vilket kanske egentligen är rätt bra med tanke på att jag då aktiverar mig mer eller?
Om man vänder på steken och blickar framåt istället så ser även det hyfsat ljust ut.
Fotbollsgrabbarna kommer gå skitbra den här säsongen.
Jag kommer tillbringa en hel del tid på Röda Stugan (Nej, inte Röda stugan på kollo utan EFF:s klubblokal) där jag kommer hjälpa Anna en massa. Kul som fan.
Emelie kommer jag träffa också. En riktigt go tjej. Helt fantastisk. =)
Den enda fläcken på denna solen är att jag för tillfället är sysslolös. Jag vet inte vad jag ska göra nu till hösten då jag måste ta ett studieuppehåll. Men jag vet att det är sånt som löser sig. Det gör det alltid.
Ha det gott allihopa!
Kom ihåg: Efter regnet kommer sol!
"Kollo är stort, man andas, äter, skiter och lever kollo"
Nu när jag sitter här och funderar på sommaren som gått får jag bara positiva bilder. Precis som förra året.
Ända skillnaden är att då var allting nytt. Det var så många nya intryck och jag kommer ihåg hur allting brast för mig på slutfesten när jag satt och snackade med Erik och Dennis i lekstugan.
Detta året brast det inte för mig. Det var dock väldigt känslosamt även detta året på slutfesten. Roffe, kungen av kollo gjorde sitt sista år som kollointendent och chef nere i Höllviken och det var en hel del som fällde tårar.
Roffe var och är en legend för alla som har varit på kollo de senaste tio åren. Både barn och ledare.
Men när en epok går i graven föds en ny och så även denna gång. Christer som ska ta över är hur grym som helst och kan nog axla den stora mantel som det innebär att ta över efter Roffe.
Jag ser bara positivt på nästa kolloår.
Men för att återgå till verkligheten här hemma känns timmarna väldigt långa. Det har varit hektiska dagar för mig de senaste veckorna.
Kollo har ett högt tempo och jag trivs med det. Dagarna går fort och kanske gick dem för fort detta året.
I lördags morse åkte man direkt från kollo till Eskilsminne för att vara med grabbarna under de två sista dagarna på Eskilscupen.
Helt enormt roligt att vara med dem och jag tror det var en bra övergång att gå från kollo till grabbarna. Det blev liksom inte sådär jättedrastiskt utan det blev en mjuk övergång.
Men ändå känns timmarna fortfarande jättelånga. Man är van vid att ha saker att göra hela tiden men här hemma har man inte det på samma sätt.
I och för sig har jag mycket att göra men den här dötiden framför datorn och framför TV:n i soffan har jag inte upplevt på länge och än om det är skönt att bara andas ut så är jag inte bekväm i situationen.
Vilket kanske egentligen är rätt bra med tanke på att jag då aktiverar mig mer eller?
Om man vänder på steken och blickar framåt istället så ser även det hyfsat ljust ut.
Fotbollsgrabbarna kommer gå skitbra den här säsongen.
Jag kommer tillbringa en hel del tid på Röda Stugan (Nej, inte Röda stugan på kollo utan EFF:s klubblokal) där jag kommer hjälpa Anna en massa. Kul som fan.
Emelie kommer jag träffa också. En riktigt go tjej. Helt fantastisk. =)
Den enda fläcken på denna solen är att jag för tillfället är sysslolös. Jag vet inte vad jag ska göra nu till hösten då jag måste ta ett studieuppehåll. Men jag vet att det är sånt som löser sig. Det gör det alltid.
Ha det gott allihopa!
Kom ihåg: Efter regnet kommer sol!
Kommentarer
Trackback
