Adrenaline...
Jag är så slut. Efter en sådan här dag kan man nog inte vara slut. Mina smågrabbar spelade cup i Veberöd idag. Som ni vet är jag tränare för både Pojkar 98 och Pojkar 99 och det var de sistnämnda som spelade idag.
Det var tidig samling så jag var lite orolig jag skulle försova mig. Det hade inte varit första gången men det gick bra och jag var först på plats.
Turneringen idag var första gången grabbarna hade chans att spela slutspel och det blev en grym dag. På alla sätt och vis.
Vinst i första matchen med 7-4 och det såg bra ut framåt men sämre bakåt. Andra matchen var en pärs. Mina grabbar spelade skitbra men lyckades inte göra mål till en början och istället släppte vi in två bakåt. Det som händer sen är egentligen helt ofattbart. Med mindre än 1½ minut kvar gör vi 2-1 och grabbarna ger inte upp där. Till slut med bara 30 sekunder kvar kvitterar vi och lyckas få en poäng med oss från den matchen. Jag var helt uppe i varv.
Sista matchen i gruppen vann vi med 1-0 och gick vidare till slutspel. I kvartsfinalen blev det dock förlust men jag är mäkta stolt över mina grabbar.
Det är fascinerande så mycket känslor som är inblandade när grabbarna spelar. Jag blir fan lika svettig som grabbarna blir. Jag älskar det. Jag älskar läget att få vara med grabbarna. Att vinna med grabbarna. Att vara där för grabbarna när dem förlorar. Det som känns absolut bäst är att grabbarna på bästa sätt visar att de uppskattar mitt engagemang. Jag kan inte nog beskriva hur gott allt känns när jag har hand om grabbarna.
En del folk tycker nog att jag låter för mycket och skriker för mycket när grabbarna spelar. Men jag vill att grabbarna ska känna att jag är med dem alltid. Jag lever för grabbarna och deras spel.
Det bästa är att nästa helg är det dags för Pojkar 98 att spela Romelecupen och förhoppningsvis går det lika bra för dem som för Pojkar 99.
Eriksfälts FF - Fotbollens svar på föda - Är nödvändig för människans överlevnad
Det var tidig samling så jag var lite orolig jag skulle försova mig. Det hade inte varit första gången men det gick bra och jag var först på plats.
Turneringen idag var första gången grabbarna hade chans att spela slutspel och det blev en grym dag. På alla sätt och vis.
Vinst i första matchen med 7-4 och det såg bra ut framåt men sämre bakåt. Andra matchen var en pärs. Mina grabbar spelade skitbra men lyckades inte göra mål till en början och istället släppte vi in två bakåt. Det som händer sen är egentligen helt ofattbart. Med mindre än 1½ minut kvar gör vi 2-1 och grabbarna ger inte upp där. Till slut med bara 30 sekunder kvar kvitterar vi och lyckas få en poäng med oss från den matchen. Jag var helt uppe i varv.
Sista matchen i gruppen vann vi med 1-0 och gick vidare till slutspel. I kvartsfinalen blev det dock förlust men jag är mäkta stolt över mina grabbar.
Det är fascinerande så mycket känslor som är inblandade när grabbarna spelar. Jag blir fan lika svettig som grabbarna blir. Jag älskar det. Jag älskar läget att få vara med grabbarna. Att vinna med grabbarna. Att vara där för grabbarna när dem förlorar. Det som känns absolut bäst är att grabbarna på bästa sätt visar att de uppskattar mitt engagemang. Jag kan inte nog beskriva hur gott allt känns när jag har hand om grabbarna.
En del folk tycker nog att jag låter för mycket och skriker för mycket när grabbarna spelar. Men jag vill att grabbarna ska känna att jag är med dem alltid. Jag lever för grabbarna och deras spel.
Det bästa är att nästa helg är det dags för Pojkar 98 att spela Romelecupen och förhoppningsvis går det lika bra för dem som för Pojkar 99.
Eriksfälts FF - Fotbollens svar på föda - Är nödvändig för människans överlevnad
Kommentarer
Trackback
