Svenska - Världens dåligaste språk
Har nu gjort vad jag kan för att komma in på mina sidoämnen. Nu får vi hoppas jag kommer in bara.
Värsta scenariot skulle vara om det blev så som "Anonym" skrev i kommentarer förra inlägget. Tänk om jag skulle börja på formidabel igen. Då skulle the båtten vara nådd. Jag kan inte gå tillbaka dit. Dels för att jobbet är urtrist. Arbetsuppgifterna var helt stendryga. Dessutom slutade jag när cheferna var på semester. Dock inte mitt problem att de åker på semester när jag ska lämna in avskedsansökan men det känns lite dumt att komma tillbaka nu.
Men det är ändå inget alternativ. Jag ska i första hand plugga sen måste jag hitta något litet jobb. Så är det bara.
Många kära återseende idag. Först träffade jag mina kursare för första gången på några veckor efter opponeringen av uppsatsen som jag och andreas skrivit träffade jag Martina för att ta en liten fika här på skolan. Det är inte så ofta jag träffar henne sedan hon lämnade vår klass. Riktigt skönt att prata med henne. Det blir så avslappnade samtal på något sätt. Lite senare ska jag träffa Mia. Hon ska bara bli färdig med tentan sen tar vi en kaffe eller något. Senast jag träffade Mia var precis efter att hon blivit utvald till Malmö Lucia för lite mer än ett år sedan. Det är lång tid det. Senare ikväll blir det party hemma hos oss. Danny har bjudit in några polare för lite dryck, sång och musik. Bland gästerna återfinns mina gamla klasskamrater från Lindeborgsskolan, Hedda och Malin vilka jag inte träffat på nått år eller så.
Språket. Visst är det fascinerande. Vi har genom tiderna format vissa läten till att bli sammanhängande ord som i sin tur blir sammanhängande meningar. Det finns olika sätt att uttrycka sig på muntligt. Antingen är man, enligt mig, jävla tråkig och använder korrekt svensk grammatik HELA TIDEN, eller så pratar man precis som man vill.
Fredrik Lindström har skrivit en bok som heter Världens Dåligaste språk och jag älskar den titeln. "Alla" vet att det inte heter Dåligaste utan Sämsta men något provocerande använder han sig av ett ord "som inte finns".
Det sköna med Lindström är att han i sin serie Värsta språket gång på gång nämner att man inte kan säga meningen: "Det finns inget ord som heter medans" till exempel. Enligt språkpoliser heter Medan utan S men Fredrik Lindström menar att säger du ordet så finns det ju.
Vi på lärarutbildningen blir hela tiden intalade att vi måste använda ett korrekt akademiskt språk när vi skriver våra uppsatser för att bli tagna på allvar. Det är helt FUCKED UP. Jag som förskolepedagog kommer aldrig använda mig av det språket när jag talar med varken kolleger eller barnen. Tycker det är tramsigt. Det är bara överklassen som har bestämt att det ska vara så för att dem ska kunna stila med sina "vackra ord" och "fina uttryck".
Nä, prata hur fan ni vill. Jag menar jag kan många gånger påpeka att det heter Honom och inte Han när mina polare pratar men det är bara en kul grej. Det är inget seriöst men folk som avbryter en mitt i en mening för att rätta ett ord man sagt på "fel" sätt är åt helvete så irriterande.
När jag sitter och pratar med mina handledare och mentorer på högskolan är jag för fan rädd för att uttrycka mig med en svordom eller ett kraftuttryck som jag vill kalla det. Men jag arbetar på det och mer och mer använder jag mig av mitt eget språk.
Det är ju inte precis så att de inte förstår mig när jag pratar med dem.
Ha en trevlig helg så syns vi! Ciao!
Värsta scenariot skulle vara om det blev så som "Anonym" skrev i kommentarer förra inlägget. Tänk om jag skulle börja på formidabel igen. Då skulle the båtten vara nådd. Jag kan inte gå tillbaka dit. Dels för att jobbet är urtrist. Arbetsuppgifterna var helt stendryga. Dessutom slutade jag när cheferna var på semester. Dock inte mitt problem att de åker på semester när jag ska lämna in avskedsansökan men det känns lite dumt att komma tillbaka nu.
Men det är ändå inget alternativ. Jag ska i första hand plugga sen måste jag hitta något litet jobb. Så är det bara.
Många kära återseende idag. Först träffade jag mina kursare för första gången på några veckor efter opponeringen av uppsatsen som jag och andreas skrivit träffade jag Martina för att ta en liten fika här på skolan. Det är inte så ofta jag träffar henne sedan hon lämnade vår klass. Riktigt skönt att prata med henne. Det blir så avslappnade samtal på något sätt. Lite senare ska jag träffa Mia. Hon ska bara bli färdig med tentan sen tar vi en kaffe eller något. Senast jag träffade Mia var precis efter att hon blivit utvald till Malmö Lucia för lite mer än ett år sedan. Det är lång tid det. Senare ikväll blir det party hemma hos oss. Danny har bjudit in några polare för lite dryck, sång och musik. Bland gästerna återfinns mina gamla klasskamrater från Lindeborgsskolan, Hedda och Malin vilka jag inte träffat på nått år eller så.
Språket. Visst är det fascinerande. Vi har genom tiderna format vissa läten till att bli sammanhängande ord som i sin tur blir sammanhängande meningar. Det finns olika sätt att uttrycka sig på muntligt. Antingen är man, enligt mig, jävla tråkig och använder korrekt svensk grammatik HELA TIDEN, eller så pratar man precis som man vill.
Fredrik Lindström har skrivit en bok som heter Världens Dåligaste språk och jag älskar den titeln. "Alla" vet att det inte heter Dåligaste utan Sämsta men något provocerande använder han sig av ett ord "som inte finns".
Det sköna med Lindström är att han i sin serie Värsta språket gång på gång nämner att man inte kan säga meningen: "Det finns inget ord som heter medans" till exempel. Enligt språkpoliser heter Medan utan S men Fredrik Lindström menar att säger du ordet så finns det ju.
Vi på lärarutbildningen blir hela tiden intalade att vi måste använda ett korrekt akademiskt språk när vi skriver våra uppsatser för att bli tagna på allvar. Det är helt FUCKED UP. Jag som förskolepedagog kommer aldrig använda mig av det språket när jag talar med varken kolleger eller barnen. Tycker det är tramsigt. Det är bara överklassen som har bestämt att det ska vara så för att dem ska kunna stila med sina "vackra ord" och "fina uttryck".
Nä, prata hur fan ni vill. Jag menar jag kan många gånger påpeka att det heter Honom och inte Han när mina polare pratar men det är bara en kul grej. Det är inget seriöst men folk som avbryter en mitt i en mening för att rätta ett ord man sagt på "fel" sätt är åt helvete så irriterande.
När jag sitter och pratar med mina handledare och mentorer på högskolan är jag för fan rädd för att uttrycka mig med en svordom eller ett kraftuttryck som jag vill kalla det. Men jag arbetar på det och mer och mer använder jag mig av mitt eget språk.
Det är ju inte precis så att de inte förstår mig när jag pratar med dem.
Ha en trevlig helg så syns vi! Ciao!
Kommentarer
Trackback
